här blir inga barn gjorda: del 1, 2 och 3

Jag har använt någon sorts preventivmedel sedan jag var 16 år gammal. Mest för att slippa blöda som om jag har hur mycket pengar som helst att lägga på mensskydd, nya underkläder och byxor/kjolar att blöda sönder och järnbristen är konstant nära. Jag kräktes av minipiller (men hade ingen mens). P-staven gjorde att jag antingen inte blödde alls (gött som fan) eller blödde i flera veckor i streck (inte så gött). Hormonspiralen var till en början hur bra som helst (jag kände mig gladare, droppade 10 kg på två månader, hade mer ork, mer sexlust - halleluja) men nu det senaste året har jag haft kramper som varit så smärtsamma att jag mår illa utan några direkt efterföljande blödningar, känt mig mer nedstämd och har haft fruktansvärda humörsvängningar (ca veckan före mens gråter jag mig till sömns typ två dagar). Sexlusten försvann den också (fan). De där 10 kilona som försvann börjar så sakteliga komma tillbaka. Och jag tycker att jag luktar annorlunda. Det är liksom inte hållbart, varken för mig eller min omgivning.

   Jag vet att jag inte vill ha barn och har vetat det sedan jag var 13 år gammal. För mig personligen finns för många nackdelar. Jag är inte menad att ha barn. Jag är inte redo att lägga ner den tiden eller den eventuella hälsan. Jag umgås med barn i kanske en halvtimme innan jag börjar tycka att det är skitjobbigt och försöker bli av med dem. Som barnlös får jag ofta höra när jag lägger fram att jag inte gillar barn att det är "annorlunda med ens egna barn" men snälla, jag tänker inte stå där med en bebis i armarna och riskera att jag inte vill ha barnet (inte då eller under efterföljande X fucking år). Inte ens lite.

   Jag är emot konceptet att jag förväntas vilja ha barn bara för att jag föddes med en livmoder. Men jag är ingen inkubator och kommer aldrig att vara.

   Mina syskon har barn. Mitt äldsta syskon får inte träffa sina barn för barnens andra förälder (de bor inte ens i landet längre) trots delad vårdnad. Mitt andra syskon har delad vårdnad med en helt ointresserad ex-partner (ja, ointresserad av barnen, inte barnbidraget).

   Jag vägrar uppfostra ett barn på egen hand. Det händer inte.

   Men jag är inte heller menad till att må så jävla dåligt som jag gör nu och jag är övertygad om att preventivmedel är en stor bov i dramat. Det kan mycket väl vara så att ja, jag har blivit deprimerad av mina preventivmedel och när jag gjort mig av med dem så blir jag plötsligt sugen på barnafödande, men då får jag stå det kastet. Det är jag 100% med på.

   Jag bygger min familj på andra sätt.

Oktober 2016

   Var på min dåvarande barnmorskemottagning. Fick numret till Lundby sjukhus från en av barnmorskorna för att jag ska boka en grundläggande undersökning så att jag kan remitteras till kirurgen. Det jag reagerar på i efterhand är hur oinformerad barnmorskan var angående processen i stort och hur ogärna hon ville låta mig gå utan att ifrågasätta beslutet. Gynekologienheten på Lundby jobbar endast på remiss så telefonnumret hon gav mig var vatten värt i slutändan.

   Jag fick också med mig en kopia på det intyg från Socialstyrelsen som jag och min gynekolog ska skriva under efter undersökningen - jag "blivit informerad om steriliseringsingreppets innebörd och följder"etc osv. I stort sett: "JAG FATTAR". Och det där pappret alltså. Ganska scary business. Då kommer jag att anta att barnmorskan skrev ut det till mig för att få igång tankeprocessen igen, vilket hon självklart lyckades med.

December 2016

   Ska ta kontakt med gynekologen men det är betydligt svårare än jag trodde. Vad säger en? "Hej, sterilisera mig"? Inser också att den här tiden får vara del i min process (sorgetid?). Hade ett långt samtal med min fantastiska moder angående det här och som hon sa "du måste bestämma dig 100% och stå för det beslutet, då kommer du aldrig att ångra dig men du måste komma till det beslutet och det måste få ta tid". Hon är klok, hon.

Augusti 2017

   Fick en kallelse till cellprovtagning så jag ringde upp min nya barnmorskemottagning för att se om jag kan dra ur min spiral vid provtagningen. No problems. Passade då på att fråga angående sterilisering och barnmorskan bekräftade att jag kommer få skicka in en egenremiss till Lundby som är det sjukhus som utför steriliseringar i regionen. Det jag skrev på egenremissen var "Önskar sterilisering" (läs: "hej, sterilisera mig"), Lundby i sin tur skickade en bekräftelse på att de fått min remiss en vecka efter att jag postat remissen så att jag kunde boka tid för besök. Gynekologisk undersökning. Jag skiter ju i vem det är som stirrar mig i snäckan bara de kan sitt jobb och ger mig min remiss, så hej och hå, det blev en manlig gynekolog.

    Jag väntade mig faktiskt att det skulle ta betydligt längre tid att få bekräftelsen.

September 2017

   Ut med spiralen! Fruktansvärt obehagligt men inte tillnärmelsevis lika smärtsamt som att stoppa i den. Samt då cellprovtagningen med den lilla vassa piprensaren på livmodertappen, mmmm, mums! Positivt att barnmorskan jag fick träffa den här gången var supertrevlig och aldrig ifrågasatte mitt val att sterilisera mig. Inte en enda gång. Skönt.