Skrattar hela vägen hem

Har varit på semester i en vecka och det var välbehövligt. Inte så att det var solsemester (sol? på irländska ön? i december? surely not) men jag fick sova, dricka god öl, äta massor av god mat och shoppa alla julklappar jag planerade att inhandla. Plus en del annat.
Och jag har köpt ett par trosor dekorerade framtill med texten "boyfriend material" bredvid ett foto av Ryan Gosling. Efter att jag utbrustit "HEY GIRL" och sedan skrattat i tio minuter kände jag mig tvungen att köpa trosorna där de låg i butiken. Jag tänker att om de kan få mig att skratta så mycket så är de värda pengarna.

Halvvägs

Herrejävlar vad öm jag är på så många olika vis. Öm för att jag har en stor halvklar tatuering på låret. Öm för att jag under nästan hela tatueringstillfället igår låg i en väldigt underlig ställning och spände mig som en tok. Tre och en halv timme känns när en är otränad som en fet innekatt.
Konturer och skuggning är klara. Nästa gång blir det färg. Jag intalar mig att det kommer att bli jättefint när det är klart. Missförstå mig rätt, det är vackert redan nu men jag kan inte hejda mig från att stirra på bilden och fundera på hur mycket snyggare den skulle vara med all färgläggning klar.

Mitt förhållande till tatueringar verkar under gårdagen vara något tudelat. Jag älskar dem och vill ha mer och fler och större och allt är så sexigt oh mah gawd oh mah gawd...(!) Men under den tid som tatueraren skuggade på samma ställe gång efter gång efter gång så ville jag inget hellre än börja gråta, hoppa av britsen, svärandes springa hem och aldrig någonsin lägga mig under nålen igen. Men seriöst, vem tror att jag aldrig kommer att tatuera mig igen? Nej, just det. Ingen jag känner. Så jag reste mig upp på armbågarna och tittade på medan tatueraren fortsatte att skugga. Och genast kändes det mycket bättre. Jag var för fascinerad av hantverket för att bry mig. Dödsångesten kom först senare när adrenalinet började lägga sig.

Nu ska det Bepanthenas till det läkt!

Gardinerna

Jag har bytt gardiner. Efter min 10-timmars arbetsdag igår så bestämde jag mig för att sy upp de där sablans gardinerna som jag köpte och som bara ligger och är för långa. Nu sitter de uppe. De är röda. Det är ju lite juligt ('tis the season osv) men mest så tänker jag bara på det gött porriga ljus de skänker mitt rum när solen strålar genom dem hela morgonen. Skönt att vakna till om inte annat.

Tjock v1.1

Ja, ja, ja! Återigen ja! Massor av ja! Titta på den här intervjun och kom sedan och påstå att sättet att se på fett idag är bra för de människor som debatten omfattar.

Je t'aime André

Så himla fint. Måste vara Luc Bessons bästa.

Tjock

Jag har tänkt en del på det här med stora vackra kroppar mycket de senaste dagarna. Successivt dyker det upp fler bloggar om just stora kroppar; att de existerar och att det är ok att de gör det utan att ständigt behöva utstå hån, hat och ständigt förlöjligande eller oönskade kommentarer med påstådda välmenande undertoner som egentligen inte är det.

(Dagen jag behöver tips på hur jag ska gå ner i vikt så frågar jag efter det, tack, och fram till dess kan ni dra åt helvete.)

Men också den här andra biten... att tjocka personer också kan vara, och framförallt känna sig, sexiga. Att det är ok att vara tjock och sexig. Det skriks efter fler tjocka modeller för att fler kundgrupper ska bli representerade inom främst modeindustrin men då ska det ju självklart vara "rätt sorts" tjock. Det ska vara kvinnor med proportionella timglasformer utan bristningar och cellulitlösa lår. Alla andra tjockisar ska tydligen skämmas i skuggorna. Fett är inte onaturligt på något vis alls.

Först tänkte jag på det där att jag har fått höra kommentaren "men du är ju inte tjock!" när jag kallar mig själv det, ofta följt av "du är stor men inte tjock". Jaha, vad fan är skillnaden då? Ungefär som att ordet "tjock" i sig själv är förnedrande och fult. Det är det inte. Det är ett adjektiv. Jag är överviktig, det är inte muskler - det är fett, alltså är jag tjock. Är jag inte tjock nog att få kalla mig det? Finns det ett minimikrav på hur mycket en måste väga eller vilken klädstorlek jag måste ha för att få kalla mig tjock? Att acceptera att jag är tjock tog lång tid och många fruktlösa försök att få bort lite utav det tjocka. Inte för att det funkade men när det är normalt att alla är på någon slags diet trots att de bevisligen aldrig fungerar så skulle en ju testa. Det är alltid där, det där tjocka. Det tror jag helt ärligt att jag kan acceptera och leva med. Nu är jag istället orolig för att bli tjock på "fel" sätt. Att magen sväller ut över byxkanten och att muffintoppen alltid finns där även om jag inte har byxor som skär in i det tjocka.
Men vad gör det egentligen?

Alla kroppar är bra kroppar. Din kropp är viktig. Den får ta plats. Det spelar ingen roll vad andra tycker och säger om din kropp. Din kropp är din och bara din ensak. Tjock är inte ett farligt ord, var inte rädd för det. Gör saker som får dig att må bra, inte bara vad andra väntar sig av dig. Älska din kropp, det är den enda du får.

Och där var dagens rant över.

Kvinnor och Halloween-kostymer

Jag verkligen älskar Tumblr när jag hittar poetry slam-godbitar som den här  

Mmmm... lårskav

Tålamod

Jag har lagt patiens i flera timmar. Jag har ingen aning om vad jag borde göra.

Ge mig en kniv

Åh härliga menskramper. Wunderbar. Får mig att fundera på egenhändig hysterektomi.
Med kökskniv.
Nu vet jag i alla fall varför jag spenderat en vecka med att vilja äta allt inom räckhåll medan jag stirrar på alla i min generella omgivning med våt sängkammarblick. Jag kan aldrig se den här skiten komma men varje gång påminns jag om varför jag ville bli av med det. Med p-stav är inte min mens bara oregelbunden utan oförutsägbar, alltså jag vet aldrig hur den kommer bete sig när den väl hälsar på. Den kunde väl i alla fall tagit med sig blommor och choklad liksom men nej. Det brukar mest bli kramper från helvetet och dåligt humör à la Veela.
Hej uppsvälld som en ballong.
Hej svullna och ömma bröst.
Sjukt otrevligt när jättetuttarna ömmar samt alltid är i vägen aka jag eller någon annan lyckas alltid slå till dem eller klämma dem tillräckligt hårt för att jag ska vilja krypa ihop i makaronställning på golvet.

Paus i allvaret

Tentapluggar som en liten idiot och fortsätter att vara skitsur över hur misogyn min kurslitteratur är, men mitt i allvaret hittade jag en fantastiskt hyllning till Spice Girls av en fransk koreograf. Det fick mig på lite bättre humör.

Läsa, läsa, läsa, läsa...

Jag har för första gången i mitt liv svimmat. På riktigt. Fann mig själv ligga på golvet i korridoren precis utanför min dörr. Jag mår bra (har ont i knäna) men är orolig över min egen situation och hur länge det kommer att vara hållbart att kombinera skola och jobb som jag gör. När jag inte är i skolan så är jag på jobbet och är egentligen bara ledig en dag i veckan, alltså söndagar och då vill jag inte göra NÅGONTING ALLS. Inte ens laga mat så att jag har mat för veckan som kommer och absolut inte läsa ikapp till skolan. Det är svårt att vara vuxen och ansvarsfull då.

Lambert vs. Macklemore

Här är den enkla anledningen till att jag inte uppskattar låten "Same Love" av Macklemore (& Ryan Lewis).



Låten är vacker, videon är fantastisk men det bästa med den är att det är en låt av en hbtq-person som handlar om hbtq. Jag tycker att det är jätteroligt att Macklemore blivit så populär och att han propagerar för hbtq-rättigheter (och att han är emot det stora konsumtionssamhället slit och släng-mentalitet). Vad jag inte förstår är att en vit hetero cisman återigen får prata för hbtq-rättigheter medan de med egna erfarenheter av hbtq vackert får sitta i ett hörn och vara tysta. Nej, mer plats till Mary Lambert och andra queera artister!

Och till bänken igen

Sent på kvällen. Frustrerad över att jag inte hittar koncentrationen till att läsa. Det känns som att jag har tid men så fort jag sätter mig ner med skolmaterialet så vill jag bara se en film/tv-serie eller lyssna på ljudbok. Det har varit jättenyttigt att börja skolan eftersom jag verkligen behövde städa på rummet. Vi börjar terminen med ett grupparbete med de människor vi precis träffat på kursen. Jag ogillar grupparbeten från första början och att göra arbeten med folk jag inte känner eller vet hur de fungerar gör mig onödigt stressad.
Det här kommer att gå skitdåligt.
Jobbar fortfarande 50% på det också.
Det här kommer att gå skitdåligt.
Frysen är full med bra matlådor i alla fall.
Och det är ju bra.

Men dansa då

Så skön musikvideo. Härligt kroppspositiv.

 

Utmana hatet!

Tjejer och kvinnor blir uppfostrade att ogilla varandra, att vara avundsjuka och klanka ner på andra tjejer/kvinnor. Kolla bara på hur kvinnor gång på gång beskrivs vara ovänner i skvallerblaskorna och i filmernas värld där de konstant backstabbar varandra över petitesser. Är det inte deras utseende eller vikt så är det definitivt deras kärleksliv eller intelligens. Jag orkar inte. För att må bättre måste vi ta hand om varandra och sluta spy en massa hat på varandra.

Vad hände?

Det har hänt förut att jag har blivit misstagen för att vara en kille, vilket jag inte har något emot, men under den här arbetsveckan har det hänt tre gånger. Tre arbetsdagar. Tre gånger. Och jag undrar självklart vad det är jag har gjort annorlunda under den här veckan som jag inte har gjort förut. Jag tycker att det är lite underhållande att se hur folk försöker ursäkta sig när de känner att de har felkönat mig.

Men hallå surtant

Var inne i en butik igår som säljer underkläder såsom bh:ar och trosor och som inte är Change som jag annars brukar gå till. Det första jag och mina två väl-piercade vänner möts av är en sur tant som jobbar där. Eftersom jag är jag så försöker jag att le så avväpnande som möjligt för att motverka mitt resting bitch face. Sedan möter jag en lite gladare tant som jobbar där som tyvärr var upptagen med en annan kund. Surtanten ska hjälpa mig. Jag förklarar lite enkelt vad jag vill ha och varför och belönas med en blick som bara kan betyda att hon bedömer mig vara komplett dum i huvudet. Hon envisas med att ställa fler frågor men varje svar jag ger återgäldas bara med fula blickar eller vassa kommentarer. Jag är desperat trevlig för att jag ändå också jobbar i butik och vet hur en borde bete sig som säljare. Mina vänner tror knappt sina öron. Jag går självklart därifrån utan att ha köpt något och kommer aldrig att göra några inköp i den butiken i framtiden heller.
Efteråt var jag tvungen att gå in i en annan butik för att övertyga mig om att det inte var mig det var fel på. Gick in på Lush, möts av person med synlig tatuering och septum-piercing som leende frågar om den kan hjälpa mig med något, jag skämtar och den skrattar. Jag fortsätter titta i butiken och möter annan person ur personalen. Skämtar med denne också, möts av ett skratt som återkommer med ett fniss med jämna mellanrum under hela min resterande tid inne i butiken. Jag är därmed övertygad om att jag inte är någon mardrömskund.
MEN SERIÖST!
Hur svårt kan det vara att hålla god min för en hyfsat ung potentiell kund med ansiktspiercing?

Svårt att sova

Vaknade plötsligt till igen efter att faktiskt ha gått och lagt mig. Hade världens största isklump i magen och var tvungen att kolla när antagningsbeskeden till höstens universitetskurser kommer. Svaret på den frågan är att de inte meddelas förrän den 12e juli. Ingen panik än alltså. Nu kan jag nog gå tillbaka till sängen igen.

Mina lår

Snagg

Denna unika känsla av att dra handen över ett nytrimmat huvud.
Jag packar väskorna för att dra till hembygden och parasitera på mina föräldrar. Ah, dessa ljuva minnen ifrån tonåren som detta framkallar. Eller ja, inte så ljuva. Ganska ångestframkallande faktiskt. Så många sätt att känna sig otillräcklig.

"Riktiga" kvinnor

Regn, sommar, regn

Det går inte att göra så många frisyrer med hår som är 3 mm långt. Det går däremot att njuta utav ett varmt sommarregn trots att en har glömt paraply och vattnet rinner längs nacke och rygg och gör så att kjolen klistrar sig emot benen. Med ljudbok i öronen gjorde jag folk på vagnen obekväma genom att le och fnissa när de var lika gråa som molnen på himlen.

Händer ingenting

Idag har tydligen varit en sån där dag. En sån där dag då mycket går i kras. Först på jobbet och sedan hemma. KRAS gick flaskorna. KRAS gick glaset. Imorgon är jag ledig och då ska jag sova och sedan spendera pengar. En kamera behövs till sommarens äventyr. Om det nu blir några sådana. Det återstår att se. Känns inte som att jag gjort något alls den här våren. Är 2013 "året då inget hände"?

Speglar

Ni vet alla de där dagarna som en vaknar upp och tycker att det kanske kan bli en bra dag, en dag då en känner sig snygg och awesome och fullständigt förträfflig? Sen går en in i badrummet och ser sig själv i spegeln? Ni vet de dagarna?

Alldeles för frispråkig

Min enda korridorsgranne har flytt för sommaren. Jag springer runt i underkläderna i den stillastående varma luften i korridoren. Går ut i köket där det är svalare för där är fönstret alltid öppet. Mår extra kasst när jag inser att jag är väldigt ensam. Den första mensen på två år är igång (tack för det p-stav) och mina känslor klättrar på väggarna. Jag hatar varje sekund och jag diskriminerar ingen och ingenting. Ger ändå en ny författare en chans att möta mina förväntningar och han går i mål. Jag fastnade i läsningen på bussen och grät en skvätt medan jag nästan missade min hållplats.
Jag är ute och joggar i mina nyinköpta träningskläder en del numer. Får mer och mer ont i ryggen och benen men vill inte sluta jogga. Får ångest över att tänka på att jag kanske måste vila kroppen ett par dagar och sedan se hur det känns. Känns sjukt att ens tänka tanken att jag är 25 och redan kan ha en ryggskada som strålar smärta ner i benen.
Livet är lite svårt just nu.

Du är speciell

Men för helv... på tal om bröst

Jag gillar öl. Och jag gillar rolig underfundig design. Så när Amager Bryghus började sälja sin Sinner Series, en serie på sju olika sorters öl med härlig etikettdesign, så hoppade jag på med en gång. Nu har jag alla utom Wrath som börjar säljas den 1a juni vid Systembolagets nästa produktsläpp.

Tänk er min vrede när jag inte alls fick en flaska Lust med den vackra design ni ser ovan och till höger på bilden nedan utan istället fick bilden till vänster - en helt svart etikett:

De censurerade bort min vackra Lust-etikett! Varför? Jo, för att bilden tydligt anspelar på "sexualitet och lyckad sexuell förmåga" enligt Systembolagets Lennart Agén. Töntigt som fan, om du frågar mig och ölentuasiasterna på Allt om Öl. Det är en tecknad brud i ett badkar som är menad till att anspela på lust vilket är ganska tätt kopplat till sexualitet men... det är en tecknad bild som inte ens är särskilt vågad! Det handlar inte ens om felinformation i fråga om alkoholhalt, allergener eller liknande som annars kan göra att etiketten måste ändras (som en av de andra ölerna i Sinner Series som fick fel text på etiketten men smet förbi Systembolagets etikettkontroll ändå). Insnöad som jag är tror jag däremot att bilden hade gått igenom granskningen utan anmärkning om personen på bilden inte varit så storbystad. Det finns inget som en rejäl klyfta för att få igång en hetsig diskussion om sexualmoral. Sedan kommer vi till uttrycket "lyckad sexuell förmåga"... huh? Ursäkta, men har personalen på Systembolaget som granskar etiketter någon slags virilitetsproblem som påverkar deras arbete? Eller är de som alla andra kropps- och sexnegativa människor som likställer en brud med stora bröst med en slampa som de pga sin egen prydhet måste censurera för att må bra? Jag fattar inte. Ni skulle låtit etiketten vara i fred.

Brösten

Jag har haft ett ganska problematiskt förhållande till mina bröst ända sedan de började puta ut från min överkropp. De är stora nu. H-kupa vid det här laget - vilket de flesta inte tror på när jag först säger det. Varför inte? Jag hade C-kupa när jag var 14 och blev redan då reducerad till just ett par stora tuttar. Jag blev tillsagd att inte ha urringade tröjor för att det var "vulgärt" och "fult" redan i högstadiet vilket ledde till att stora herrtröjor var mitt vardagsmode. Jag kan inte mer än anta att det var just för att jag hade stora bröst eftersom det inte verkade vara ett problem när andra (som har mindre bröst) hade urringat. Översexualiserandet utav bröst har gjort att personer med stora bröst blir tillsagda att gömma dem eller bli sedda som slampor som "visar upp" sina behag (vilket även har en historisk bakgrund bl.a i viktorianska England och kvinnlig kroppskontroll men jag lämnar det). Det har dessutom gjort att ammande kvinnor inte får ge sina bebisar mat annat än bakom låsta dörrar. Klart att bröst kan vara en del i en sexuell upplevelse men att alltid se bröst som något sexuellt är jävligt illa. Det är sjukt!



Mina bröst gör ont när jag rör på mig (att gå i trappor kan vara en ren pina), de gör att jag får ont i rygg och axlar och om jag vill ha bh:ar som gör smärtan i ryggen mindre så får jag oftast slänga iväg hela plånboken och en arm. Jag sparar pengar för att kunna köpa underkläder. Jag hittar aldrig kläder som sitter bra över både bröst och mage utan får ofta köpa en större storlek och sy in där det behövs. Jag har ärr under byst och armar efter billiga och totalt kassa bh:ar som skavt och sover i sport-bh för att brösten är i vägen när jag sover på mage. När jag träffar personer som visar intresse för mig undrar jag alltid längst bak i huvudet om det är för mig eller mina bröst som de visar intresset. Alla mina partners har öst komplimanger över mina "stora vackra bröst". Jag gillar mina bröst, tro mig, men jag tycker inte att det borde vara mitt eller andra storbystade personers mest minnesvärda drag.

Delad träning

Jag känner många personer som lever för sin träning och som ofta och gärna delar med sig av sin träningsrutin till den punkten att tjockisar som jag känner sig ännu tjockare och ännu mer skyldiga för att det är en kamp att ta sig upp ur sängen på morgonen. Jag går hem från jobbet ibland vilket tar en stund - vinst. Tar trapporna till tionde våningen där jag bor - vinst varje gång jag kommer ända upp utan att fuska och ta hissen de sista våningarna. Var ute och joggade (!) imorse medan jag väntade på att min tvätt skulle bli klar - första gången jag joggar på över ett år. Det är en vinst för mig att jag gjorde det över huvud taget men det känns ändå futtigt i jämförelse med alla dessa träningsnördar jag känner. Och jag är fortfarande tjock och kommer förmodligen att fortsätta med det. Ja, jag är ganska lat också, det tänker jag inte sticka under stol med.

Jag är en idog anhängare till devisen att vägen mot en snygg strandkropp är att placera vilken kropp en nu har på en strand i det skick den är. Alltså, det spelar ingen roll hur den ser ut - det är en kropp som kan placeras på en strand. Om nu någon skulle ha något emot den kroppen så är det deras problem som de tyvärr inte kan göra något mer åt än att vända bort blicken och arbeta hårdare mot sina egna fördomar. Inga ursäkter eller bortförklaringar om någon inbillad omtanke om någons hälsa. Sluta hacka på andras kroppar!
Jag kan träna för att känna mig lite starkare, piggare och snyggare. Det handlar om MIG! MIG! MIG! Kroppspositiva bloggar har hjälpt mig en bra bit på väg mot att försöka uppskatta den kropp jag har och bli starkare utan att bry mig om ordet "smalare". Det är inte alltid enkelt när hela samhället är uppbyggt runt att människor ska känna sig fula och osäkra nog att falla för reklam för alla produkter som lovar göra dig attraktivare och mer åtråvärd. Också här återkommer vi till alla våra träningsnördar till vänner som ännu en gång delat med sig av vad de gjort på gymmet eller hur långt de sprungit på hur kort tid. De har all rätt att vara stolta över nya personliga rekord (woohooo!) men uppdateringar om den vanliga träningsrutinen och -dieten flera gånger i veckan? (Meh.)

Avslutningsvis känner jag att jag måste poängtera en sak angående just kvinnor, tjocka kroppar och självförtroende; det handlar inte om att "men would rather date a confident plus-size woman than an insecure supermodel" för, hör och häpna, ALLT HANDLAR INTE OM MÄNNEN! Lär er någon gång! Det här handlar om personen i sig och inte om alla andra, det handlar om kvinnors rätt att älska sina kroppar som de ser ut och inte om mäns preferenser. Kvinnor är inte objekt och mäns preferenser är inte lag.

Så. Avreagerar mig bara lite.

©Kendra Wells

Karnivor

Kan vi inte bara enas om att vi inte predikar för varandra om vilken slags mat vi ska äta? Jag trycker alltså inte ner min blandkost i halsen på er och ni trycker inte ner er eventuella vegetarianism/veganism i min. Jag predikar inte för er vad jag älskar med att inkludera kött av alla de sorter i min kost och tänker inte försvara mitt köttätande som om jag står inför juryn i en mordrättegång. Att pådyvla mig en massa äckliga bilder på lidande djur och påstå att det är ett bra sätt att övertyga mig om att bli vegan är korkat. Riktigt korkat.

Laci

Laci Green är en fantastisk människa när det kommer till att göra peppande och informativa vloggar. Hon är öppen och positiv - mer eller mindre precis en sån person som jag strävar efter att vara mer som. Fast jag behöver ha en sarkastisk underton. Kan inte klara mig utan den.

 

4 veckor över

Fyra veckor av läkningen av min piercing är över. För att vara på den säkra sidan att den är läkt så följer jag instruktionerna jag fick ifrån en av mina multipiercade vänner och räknar med den längre läkningstiden. Alltså 6 veckor. Eller helst ännu längre innan jag byter smycke. I vilket fall...

Kära barn

Nästa gång jag hör en förälder eller annan person säga att ett barn slår ett annat barn bara för att visa något slags romantiskt intresse så ska jag örfila denne förälder eller annan person hårt och skrika "ÅH VAD JAG ÄR KÄR I DIG".
Vet inte om det är enda sättet att få dem att fatta hur jävla fel de har.

Studier vs jobb

Är egentligen väldigt glad över att jag inte kom in på den kurs jag skulle ha gått den här våren på universitetet. Det gjorde att jag plötsligt inte hade mer än jobbet att tänka på och jobbet slutar oftast i den minut jag lämnar arbetsplatsen. Självklart måste jag uppdatera mig rent allmänt för att jag ska kunna göra ett bra jobb men det är inte alls i samma klass som universitetsstudier. Studier tar aldrig slut. En kan läsa precis hur mycket som helst till en kurs men det betyder inte att det någonsin är tillräckligt.
Det är just av den anledningen som jag mår bättre när jag jobbar istället för studerar.
Men jag kan fortfarande få panik av att titta på klockan om jag har en tid att passa - jag känner hur hjärtat slår hårdare och kallsvetten tränger sig på. Klumpen i magen blir stor och jag börjar må illa. Jag hetsar upp mig över ingenting. Jag tänker på hur mycket jag har att göra och känner mig plötsligt handlingsförlamad och kan inte göra någonting alls. Den onda spiralen som bara är ännu värre om arbetsuppgifterna aldrig kan ta slut - som till exempel med studierna.
Med studierna slutar allt med att jag inte kan sova för att jag känner mig skyldig över att jag inte pluggar och inte heller kan jag träffa människor utav samma anledning. Jag blir ensam, trött, arg och isolerad. Mår dåligt. Kan inte äta för att jag mår illa. Tröstäter ändå.

Men nu jobbar jag! Och jag jublar över detta faktum.

Mitt sommarsoundtrack

Jag är så lycklig över att Fall Out Boy äntligen gjort ett nytt album efter att Patrick Stump lekt av sig lite med ett soloalbum. Att det dessutom låter helt fantastiskt är en enorm bonus. Det är lekfullt, enkelt och lättlyssnat.
Young Volcanoes gick rakt in på min favorit-lista och kommer att spelas flitigt hos mig.



Och om du undrar vad i helvete som försiggår i videon handlar om så kan jag tala om att videon ingår i en serie baserat på hur låtarna släpptes som singlar och alltså borde du se de föregående två delarna också: del 1 och del 2. De är bra så det är värt det.

Inget spännande

Min retainer i näsan åkte ur imorses precis som jag har väntat mig att den skulle göra till slut. Troligen inte sista gången det kommer att hända.
Gick och handlade mat idag. Gick hem med mat. Tungt som satan. Lagade mat. Det blev awesome. Bakade för första gången äppelpaj på amerikanskt vis. Var skeptisk till att ha malen ingefära i äppelpaj men det blev ruggigt gott. Måste komma ihåg att ha mer pajdeg nästa gång. Tvättade kläder. Inget roligare än så.

Näsan - första tiden

Ny piercing alltså.
Dag 0: Det var förvånansvärt smärtfritt att ta hål i septum men jag kan inte påstå att det var särskilt charmigt att få näsborrarna tvättade av en välpiercad, vältatuerad välskapt man med snyggt skägg. Det var rent ut sagt ganska pinsamt. Men det sved inte tillnärmelsevis lika mycket i stoltheten som det sved i plånboken. Jag tröstar mig med att jag betalat för den bästa piercingutrustning och -personal som en någonsin kan önska sig. Alla förutsättningar för god läkning finns.
Dag 1: Det kändes som att jag hade fått ett knytnävsslag på näsan samtidigt som någon hällde syra i näsborrarna. Lite ont minst sagt. Det var till och med smärtsamt att käka äpple. Det krasade i brosket i näsan så fort jag rynkade på den vilket självklart ledde till att jag gjorde det ganska ofta.
Dag 2: Tyckte att det kanske skulle göra mindre ont att slita av näsan än att låta den vara kvar och göra ont i nyllet.
Dag 3: Relativt smärtfri dag. Ömt som tusan.
Dag 4: Jag trodde att det var en smärtfri dag fram tills dess att en vän nöp mig i näsan. Då var det inte det mer. Det kliade så jag höll på att bli tokig. Kunde dock äta äpple utan att det gjorde ont.
Dag 5: Smärtfritt fram till dess att en tog på näsan. Då ganska smärtfyllt.
Dag 6: Försov mig och hann inte tvätta näsan på morgonen. Hade skuldkänslor hela resten utav dagen på jobbet. Lät kompresserna med koksaltlösning sitta i lite extra på kvällen. Skuldkänslor bortblåsta och ömheten började bli mindre. Kliade något otroligt. Det är bra för det betyder att det läker men det gör det inte mindre irriterande.
Dag 7: En vecka avklarad utav läkningen. Inte mycket att tillägga.
Dag 8: Svullnad och rodnad började lägga sig, näsan var inte lika öm längre. Ett problem uppstod när min retainer nästan halkade ur när jag tvättade näsan för att svullnaden inte höll smycket på plats längre.
Dag 9: Gjorde misstaget att läsa mer om läkningsprocessen av septum. Som till exempel att om en sover mycket på ena sidan utav ansiktet så kan piercingen bli sned. Vem sover alltid på mage? Jag. Så jag kan ju vänta mig att den kommer att bli sned som fan.
Dag 10: Vaknade täppt i näsan vilket var mindre roligt. Var nästan inte öm alls längre. Jag ser det som en nackdel eftersom jag inte tänker på att tvätta om jag inte får en påminnelse om att jag har en färsk piercing genom lite smärta då och då. Då är det alltså ca 40-50 dagar kvar utav läkningsperioden. Blöööö...

Alla kroppar är bra kroppar

En till

För att komma undan mina skuldkänslor kring allt som har med mat att göra så har jag piercat mig. Det borde förflytta min koncentration ett tag.

Jorå såatt'eee...

Det har varit mycket matångest den här veckan som gått. Under förra helgens kongress behövde ingen vara hungrig. Det fanns alltid mat tillgänglig. Om det inte var frukost, lunch eller kvällsmat så var det frukt och/eller snacks i form av kakor/chips/godis. Efter den helgen har jag inte varit hungrig på riktigt en enda gång. Det är en ond spiral - jag känner inte någon hunger och borde alltså då kanske inte äta, men jag vet att jag behöver äta för annars orkar jag inte jobba och alltså äter jag ändå trots att jag inte njuter av det. Varje matintag är ångest. Jag känner mig skyldig.

Det är inte vad du tror

Jag vet inte hur många gånger som jag har träffat människor som säger sig tycka illa om ordet "feminism" för att ordet i sig har förknippats med mycket radikala idéer. Därför säger de hellre att de är "för jämlikhet" snarare än att de är "feminister" för att de själva inte vill att andra ska tro att de tillerkänner sig de mer radikala förhållningssätten.

Men hallå. Feminism är så väldigt mycket. Och om en har sagt att en är feminist så kan en väl fortsätta med att säga vilken sorts feminist en är? Eller? Största anledningen till att feminismen är en nagel i ögat på folk är väl att den kämpar för att höja kvinnors status till samma nivå som den som män generellt har haft och fortfarande har.

Älska din kropp

FOR THE BOOBS

Halleluja! Jag har faktiskt fått tag i en bh över nätet som totalt, inklusive frakt, kostade mig 163 kronor. Och den sitter faktiskt bra. Jag drömmer inte ens. Mitt senaste inköp på Change, som råkar vara den enda butiken som har min storlek och som jag faktiskt kan gå in i för att prova mig fram, kostade mig 1100 spänn och en arm - den gången för 3 bh:ar. Jag skojar inte.
Levde i förnekelsens land i ungefär 2 minuter i tisdags när jag testade två bikinitoppar på H&M. Haha... HAHAHA! Kortlivat hopp.

Mmmm-mh!

Just nu är jag ett kulinariskt geni.
Currykryddad kycklinggryta och couscous. En veteöl till det.
Matlådor att lägga i frysen. Fint.
Mat kan verkligen göra mirakel för humöret.

Vill ha värmen

Så jag längtar till sommaren. Väldigt mycket.
Antar att även jag börjar känna av vårens mer negativa sida - viljan att vara nära någon.

Leende

Har ni någonsin tänkt på hur mycket skit Kristen Stewart får för att hon inte ler särskilt ofta på röda mattan? Tänk sedan på hur mycket skit Anne Hathaway får för att hon nästan alltid ler. Stewart får veta att hon är en miserabel och känslokall kossa medan Hathaway får höra att hon har ett irriterande ansikte (med diverse följande våldshot i båda fallen). Men lyssna här, det är helt oviktigt att jag inte tycker att Stewart är en duktig skådespelerska eller att jag tycker att hon väljer många helt värdelösa projekt (t ex Twilight och Snow White and the Huntsman), för på något vis har hon lyckats att skapa sig en karriär och det i sig är något fantastiskt.

Det finns alltså ingen anledning att reducera henne till en klänning med ett leende eller en närvaro som bara finns där för att vara angenäm och bemötande. Men skådespelerskor reduceras alldeles för ofta till just det. Medan skådespelare får höra hur duktiga de är får skådespelerskorna höra vilken vacker klänning de har eller hur bra de lyckats banta ner sig till galan/premiären/whatever. Det är inte det som det handlar om. Visst handlar det om underhållning men här blir kvinnor i sig själva reducerade till underhållningen som de ska stå för 24/7 och inte bara när de jobbar som i fallet med sina manliga kollegor. En del har kallat Stewart otacksam och säger att hon faktiskt är skyldig att le mot fans och media men nej, hon har inga skyldigheter mot någon annan än sig själv för hon har själv kämpat sig till den karriär hon har.

En ska tydligen le, men inte för mycket eller ofta för då kan inte folk ta en på allvar. Jag får ofta höra att jag ser sur ut och några gånger har folk (främlingar!) till och med uppmanat mig att le. Men nej. Jag tar mig hellre rätten att inte vara vän och angenäm för alla andra om jag inte känner att jag vill göra just det. På jobbet till exempel. För att det råkar vara en del av mitt jobb att vara angenäm och bemötande. Utanför det finns inte mycket skyldigheter att le.

Det handlar i botten om uppmärksamhet. Kvinnor ska tydligen söka uppmärksamhet, men rätt uppmärksamhet så klart, och vara väldigt tacksamma och lyckliga när de får den. Om kvinnor inte gör som de blir tillsagda - ler, poserar och gör sig attraktiva - så förtjänar de de smädelser och förolämpningar som följer. För får inte kvinnor uppmärksamhet, och i en cis-hetero-värld betyder det manlig uppmärksamhet, så är kvinnor värdelösa. De finns inte.

Jag trodde fan aldrig att jag skulle försvara Kristen Stewart men hon förtjänar inte allt det ovett hon får stå ut med. Men i och med att jag försvarar henne så försvarar jag också mig själv. Kvinnor behöver varandra. Systraskap.
Stötta. Respektera. Välkomna. Bli vän med. Samverka.

Sista dagen på jorden med Kate

All musik jag lyssnar på numera kommer ifrån tv-serier eller filmer som jag kollar på och ibland stöter jag på riktiga guldkorn (just Miller-Heidke var genom The Big C). Jag har varit magsjuk. Idag är första dagen sedan i söndags som jag inte är illamående och har ben som spagetti. Det är som det brukar när jag är ledig flera dagar i rad mitt i veckan. Förra gången det hände så hade jag hög feber och hosta. Typiskt.

Kroppen

Jag brukade ha komplex över så himla mycket med min kropp. Det slår mig ganska ofta hur mycket det egentligen var. Mina fötter och händer var för stora, mina lår var för tjocka, det var för mycket hår på platser som jag inte tyckte att det skulle vara hår, min mage var inte platt nog... listan slutade aldrig. Nu är listan inte riktigt lika lång och några av sakerna har till och med gått ifrån listan "allt jag hatar med mig själv" till "galet bra grejer med min kropp" - mina lår till exempel, de är fan inte dåliga. De är tjocka och de är starka. De är alltid bleka oavsett hur mycket jag solar men de är vackra. Mina fötter är storlek 40 och det var de redan för 10 år sedan när jag var 10 cm kortare. Då kändes de stora men nu sitter de galet bra i ett par kängor. Stabilt.

Små vardagschocker

Blev lite smått chockad när boken som jag äntligen beslutat att läsa visade sig vara BDSM-erotika. Visserligen oväntat men hittills bra skrivet. På tal om böcker så har jag börjat köpa väldigt mycket böcker om queerteori och genus. Queerfeministen i mig skuttar i glädje, det är jag säker på.
Också i chock över att jag inte längre är aktiv i någon föreningsstyrelse. Största chocken låg i att jag insåg hur mycket jag har hatat det ända sedan förra sommaren. Jag älskar föreningen, det gör jag verkligen, och jag älskar tanken på att vara en grupp som strävar mot ett gemensamt mål men efter förra sommaren då ingenting pekade mot att vi skulle vara en grupp så gick jag in i viloläge. Föreningen och dess över 140 medlemmar blev en tyngd och att tänka på det blev att känna skuld för allt jag inte gjorde. Nu är det över och jag kan pilla mig i naveln med gott samvete.

Ok.

Jag får ge upp och inse att jag är sjuk. Febern lockar mig mot sängen genom att göra hela min kropp till en öm yta. Har jobbat i tolv timmar idag och fort har det inte gått men jag klarade det. På något vis ska jag överleva de närmaste två lediga dagarna också trots att jag var tvungen att avboka min 2-dagarssemestervistelse inåt landet.
Om ett par dagar är det dessutom hjärtans dag och hela kroppen gör ännu mer ont vid den tanken.
Är besviken på nästan allt. Mest mig själv men också så himla mycket runt omkring.

Det är inget fel med oss

Från: Fatty Forever

Skjut mig

Är det här hämnden från Livet för att det gick så himla enkelt att hitta boende och extrajobb i höstas? Jag orkar inte det här. Vad gör jag nu?

Tiden sniglar sig fram

Idag har jag gjort många av de saker jag alltid väntar med till sista minuten - det där med att städa, tvätta, vika tvätt och laga mat är inte riktigt min grej. Inte när jag bara gör det för egen del.
Jobbet äter upp mycket av min tid. Under resterande timmar på dygnet slår jag ifrån mig alla förslag om att umgås med andra människor till förmån för att sitta och stirra på datorskärmen. Jag är inte ens effektiv. Jag bara låter tiden gå.

Sluta komplicera

Ja, hej hej 2013 och hoppas att du inte suger riktigt lika hårt under resterande 11 månader. Mest för att jag inte kommer att orka med att du gör det.

Kort, kortare, kortast

Jag har officiellt det kortaste håret jag haft sedan jag föddes. Jag har lugg men det är också det lilla som är kvar. Det enda som är jobbigt med kort hår är att det tar väldigt kort tid innan en blir tokig över att håret är "för långt". Ugh.

Nytt år, nya misslyckanden

Har varit så extremt omotiverad de senaste veckorna och skolarbete gör det bara värre och den onda spiralen är igång. Var hemma hos föräldrarna i nästan en vecka och träffade 1 (en!) person som inte tillhörde min närmaste familj. Jag som älskar att läsa lyfte inte ens en bok för varje gång handen närmade sig en bok som inte var kurslitteratur stirrade denne kurslitteratur ilskt på mig och gjorde att jag istället gjorde något annat. Med andra ord så gick jag och sov eller tittade på Disney-filmer. Inte ens favoritcaféet i lilla hemstaden fick ett besök.