Sista dagen på jorden med Kate

All musik jag lyssnar på numera kommer ifrån tv-serier eller filmer som jag kollar på och ibland stöter jag på riktiga guldkorn (just Miller-Heidke var genom The Big C). Jag har varit magsjuk. Idag är första dagen sedan i söndags som jag inte är illamående och har ben som spagetti. Det är som det brukar när jag är ledig flera dagar i rad mitt i veckan. Förra gången det hände så hade jag hög feber och hosta. Typiskt.

Kroppen

Jag brukade ha komplex över så himla mycket med min kropp. Det slår mig ganska ofta hur mycket det egentligen var. Mina fötter och händer var för stora, mina lår var för tjocka, det var för mycket hår på platser som jag inte tyckte att det skulle vara hår, min mage var inte platt nog... listan slutade aldrig. Nu är listan inte riktigt lika lång och några av sakerna har till och med gått ifrån listan "allt jag hatar med mig själv" till "galet bra grejer med min kropp" - mina lår till exempel, de är fan inte dåliga. De är tjocka och de är starka. De är alltid bleka oavsett hur mycket jag solar men de är vackra. Mina fötter är storlek 40 och det var de redan för 10 år sedan när jag var 10 cm kortare. Då kändes de stora men nu sitter de galet bra i ett par kängor. Stabilt.

Små vardagschocker

Blev lite smått chockad när boken som jag äntligen beslutat att läsa visade sig vara BDSM-erotika. Visserligen oväntat men hittills bra skrivet. På tal om böcker så har jag börjat köpa väldigt mycket böcker om queerteori och genus. Queerfeministen i mig skuttar i glädje, det är jag säker på.
Också i chock över att jag inte längre är aktiv i någon föreningsstyrelse. Största chocken låg i att jag insåg hur mycket jag har hatat det ända sedan förra sommaren. Jag älskar föreningen, det gör jag verkligen, och jag älskar tanken på att vara en grupp som strävar mot ett gemensamt mål men efter förra sommaren då ingenting pekade mot att vi skulle vara en grupp så gick jag in i viloläge. Föreningen och dess över 140 medlemmar blev en tyngd och att tänka på det blev att känna skuld för allt jag inte gjorde. Nu är det över och jag kan pilla mig i naveln med gott samvete.

Ok.

Jag får ge upp och inse att jag är sjuk. Febern lockar mig mot sängen genom att göra hela min kropp till en öm yta. Har jobbat i tolv timmar idag och fort har det inte gått men jag klarade det. På något vis ska jag överleva de närmaste två lediga dagarna också trots att jag var tvungen att avboka min 2-dagarssemestervistelse inåt landet.
Om ett par dagar är det dessutom hjärtans dag och hela kroppen gör ännu mer ont vid den tanken.
Är besviken på nästan allt. Mest mig själv men också så himla mycket runt omkring.

Det är inget fel med oss

Från: Fatty Forever

Skjut mig

Är det här hämnden från Livet för att det gick så himla enkelt att hitta boende och extrajobb i höstas? Jag orkar inte det här. Vad gör jag nu?

Tiden sniglar sig fram

Idag har jag gjort många av de saker jag alltid väntar med till sista minuten - det där med att städa, tvätta, vika tvätt och laga mat är inte riktigt min grej. Inte när jag bara gör det för egen del.
Jobbet äter upp mycket av min tid. Under resterande timmar på dygnet slår jag ifrån mig alla förslag om att umgås med andra människor till förmån för att sitta och stirra på datorskärmen. Jag är inte ens effektiv. Jag bara låter tiden gå.