"vuxen"

Ibland är jag jäkligt avigt inställd till det här med att vara vuxen. Ansvar och grejer att göra ständigt. Ingen lärde en i skolan hur en söker ett jobb. Tar hand om en lägenhet. Prioriterar sina "måsten". Att bara existera blir liksom en ångestladdad grej för mig. För även när jag är "klar" med mina "måsten" så känns det som att jag MÅSTE göra något mer. Som att det inte vore nog av en prestation att jag överlevt såhär länge. Att jag HAR en egen lägenhet. Att jag HAR ett jobb. Det pratas ofta om hur handlingsförlamad och icke allmänbildad de yngre generationerna är, men jag ser generationer av ungdomar som blivit svikna av äldre generationer som inte delat med sig av kunskap och fortfarande vägrar göra det om de inte får vara jävligt nedlåtande när de gör det. "Men det är bara att göra" och "men det fattar du väl?!" känns skit att få höra när en väl vågar fråga. Så vi frågar inte.