Människor

Jag kommer aldrig att vänja mig vid att människor jag känner igen från tv springer in i butiken där jag jobbar. Det är en lika underlig känsla varje gång. Speciellt om det är personer jag känner igen från något jag faktiskt tycker väldigt mycket om.

Att gå ut

Jag har planerat i flera veckor att jag ska gå och klippa mig. Att det skulle ske som idag eftersom det var en ledig dag. Planen var att jag skulle gå tidigt så att jag var vid salongen strax efter den öppnat så att jag fick det överstökat. Öppningstiden kom. Och gick. Jag satt hemma och hade ångest över att gå ut bland folk. Jag gillar människor men jag hatar folk. Det är turistsäsong i Götet. Det som till slut gjorde att jag gick över huvud taget var att jag inte längre orkade lyssna på brandlarmet i byggnaden där jag bor. Det hade ändå tjutit i typ en timme. Ingen brand, bara extremt irriterande.
Att gå ut bland folk är aldrig så hemskt som det känns men det känns ändå. Speciellt när det är varmt och svettigt.

När jag sedan nyklippt och fin kom hem var jag helt slut. Jag somnade i solstolen.

Body Positivity

"The number on the scale does not equate to your worth as a human being. You are a human being, you a galaxies and memories and epics tied together with star dust you are so much more than the skin and bones that surround your soul, and even so the fat and cellulite and jiggles and wobbles that make up you are beautiful because they are you and you are alive. So eat some fucking cake and go back for seconds and know that you are irrevocably loved by the universe itself."

- Wesley Novack, @wesleysaysx på Twitter eller youdtearthiscanvasskinapart på Tumblr (x).

Ett ljus har slocknat

Det är så jävla orättvist. Så fel. Hur jävla fantastisk var inte denna människa. Älskade finaste R.