fettfobisk

Fettfobin lever vidare på min arbetsplats. Jag har en kollega som är helt övertygad om att det värsta, det ABSOLUT VÄRSTA, som kan hända en människa är att bli tjock eller att vara tjock. För då är en olycklig. Och trött. Och sjuk. Hon har nyligen fått börja med en medicin vars vanliga biverkning är viktuppgång och hon är panikslagen inför tanken om att HON ska bli tjock. På frågan om varför det är så dåligt så stammade hon en stund innan hon sa "men man är ju så ledsen när man är tjock!" Jag fick påpeka för henne om att vikt inte har något med hälsa att göra och att t ex jag var betydligt lyckligare när jag fortfarande var tjock än nu när jag nästan kvalar in på termen 'normalviktig' på BMI-skalan. Hon sa inget alls efter det. Men jag vet att jag kommer att få höra mer om det. För jag har hört det innan.

men "lol"

"/.../ men vilket decennium lever du i!!!!!? lol" sms:ar karln vars spermier simmade in i min mammas livmoder och till slut resulterade i mig, när jag ännu en gång förklarar att jag inte har swish. Jag svarar inte för jag vill inte skriva något annat än "frågar dumjäveln vars människosyn lever kvar på 1800-talet".
   Det finns en anledning till att jag väljer att inte vistas i samma utrymmen som honom.

Skin

#penntricket

Läs Roxane Gay's Bad Feminist och lyssna sedan på den här podden med Lady Dahmer och Cissi Wallin. Ren jäkla logik.

Men stå inte bara där då

Jag jobbar i butik och nästan varje dag förvånas jag av mänsklig dumhet. Jag förundras över hur vissa människor överlevt till den ålder de har.
   Idag heilade en gubbe mot mig i kassan och jag flippade totalt och skrek på honom tills han gått. Jag var så arg så jag skakade men inte bara på honom, det jävla gubbslemmet, utan också på alla andra SOM BARA FUCKING STOD DÄR OCH INTE SA ETT JÄVLA SKIT.
   Var i helvete tog civilkuraget vägen? Existerar det ens längre? Vad i helvete?!