4 veckor över

Fyra veckor av läkningen av min piercing är över. För att vara på den säkra sidan att den är läkt så följer jag instruktionerna jag fick ifrån en av mina multipiercade vänner och räknar med den längre läkningstiden. Alltså 6 veckor. Eller helst ännu längre innan jag byter smycke. I vilket fall...

Kära barn

Nästa gång jag hör en förälder eller annan person säga att ett barn slår ett annat barn bara för att visa något slags romantiskt intresse så ska jag örfila denne förälder eller annan person hårt och skrika "ÅH VAD JAG ÄR KÄR I DIG".
Vet inte om det är enda sättet att få dem att fatta hur jävla fel de har.

Studier vs jobb

Är egentligen väldigt glad över att jag inte kom in på den kurs jag skulle ha gått den här våren på universitetet. Det gjorde att jag plötsligt inte hade mer än jobbet att tänka på och jobbet slutar oftast i den minut jag lämnar arbetsplatsen. Självklart måste jag uppdatera mig rent allmänt för att jag ska kunna göra ett bra jobb men det är inte alls i samma klass som universitetsstudier. Studier tar aldrig slut. En kan läsa precis hur mycket som helst till en kurs men det betyder inte att det någonsin är tillräckligt.
Det är just av den anledningen som jag mår bättre när jag jobbar istället för studerar.
Men jag kan fortfarande få panik av att titta på klockan om jag har en tid att passa - jag känner hur hjärtat slår hårdare och kallsvetten tränger sig på. Klumpen i magen blir stor och jag börjar må illa. Jag hetsar upp mig över ingenting. Jag tänker på hur mycket jag har att göra och känner mig plötsligt handlingsförlamad och kan inte göra någonting alls. Den onda spiralen som bara är ännu värre om arbetsuppgifterna aldrig kan ta slut - som till exempel med studierna.
Med studierna slutar allt med att jag inte kan sova för att jag känner mig skyldig över att jag inte pluggar och inte heller kan jag träffa människor utav samma anledning. Jag blir ensam, trött, arg och isolerad. Mår dåligt. Kan inte äta för att jag mår illa. Tröstäter ändå.

Men nu jobbar jag! Och jag jublar över detta faktum.

Mitt sommarsoundtrack

Jag är så lycklig över att Fall Out Boy äntligen gjort ett nytt album efter att Patrick Stump lekt av sig lite med ett soloalbum. Att det dessutom låter helt fantastiskt är en enorm bonus. Det är lekfullt, enkelt och lättlyssnat.
Young Volcanoes gick rakt in på min favorit-lista och kommer att spelas flitigt hos mig.



Och om du undrar vad i helvete som försiggår i videon handlar om så kan jag tala om att videon ingår i en serie baserat på hur låtarna släpptes som singlar och alltså borde du se de föregående två delarna också: del 1 och del 2. De är bra så det är värt det.

Inget spännande

Min retainer i näsan åkte ur imorses precis som jag har väntat mig att den skulle göra till slut. Troligen inte sista gången det kommer att hända.
Gick och handlade mat idag. Gick hem med mat. Tungt som satan. Lagade mat. Det blev awesome. Bakade för första gången äppelpaj på amerikanskt vis. Var skeptisk till att ha malen ingefära i äppelpaj men det blev ruggigt gott. Måste komma ihåg att ha mer pajdeg nästa gång. Tvättade kläder. Inget roligare än så.

Näsan - första tiden

Ny piercing alltså.
Dag 0: Det var förvånansvärt smärtfritt att ta hål i septum men jag kan inte påstå att det var särskilt charmigt att få näsborrarna tvättade av en välpiercad, vältatuerad välskapt man med snyggt skägg. Det var rent ut sagt ganska pinsamt. Men det sved inte tillnärmelsevis lika mycket i stoltheten som det sved i plånboken. Jag tröstar mig med att jag betalat för den bästa piercingutrustning och -personal som en någonsin kan önska sig. Alla förutsättningar för god läkning finns.
Dag 1: Det kändes som att jag hade fått ett knytnävsslag på näsan samtidigt som någon hällde syra i näsborrarna. Lite ont minst sagt. Det var till och med smärtsamt att käka äpple. Det krasade i brosket i näsan så fort jag rynkade på den vilket självklart ledde till att jag gjorde det ganska ofta.
Dag 2: Tyckte att det kanske skulle göra mindre ont att slita av näsan än att låta den vara kvar och göra ont i nyllet.
Dag 3: Relativt smärtfri dag. Ömt som tusan.
Dag 4: Jag trodde att det var en smärtfri dag fram tills dess att en vän nöp mig i näsan. Då var det inte det mer. Det kliade så jag höll på att bli tokig. Kunde dock äta äpple utan att det gjorde ont.
Dag 5: Smärtfritt fram till dess att en tog på näsan. Då ganska smärtfyllt.
Dag 6: Försov mig och hann inte tvätta näsan på morgonen. Hade skuldkänslor hela resten utav dagen på jobbet. Lät kompresserna med koksaltlösning sitta i lite extra på kvällen. Skuldkänslor bortblåsta och ömheten började bli mindre. Kliade något otroligt. Det är bra för det betyder att det läker men det gör det inte mindre irriterande.
Dag 7: En vecka avklarad utav läkningen. Inte mycket att tillägga.
Dag 8: Svullnad och rodnad började lägga sig, näsan var inte lika öm längre. Ett problem uppstod när min retainer nästan halkade ur när jag tvättade näsan för att svullnaden inte höll smycket på plats längre.
Dag 9: Gjorde misstaget att läsa mer om läkningsprocessen av septum. Som till exempel att om en sover mycket på ena sidan utav ansiktet så kan piercingen bli sned. Vem sover alltid på mage? Jag. Så jag kan ju vänta mig att den kommer att bli sned som fan.
Dag 10: Vaknade täppt i näsan vilket var mindre roligt. Var nästan inte öm alls längre. Jag ser det som en nackdel eftersom jag inte tänker på att tvätta om jag inte får en påminnelse om att jag har en färsk piercing genom lite smärta då och då. Då är det alltså ca 40-50 dagar kvar utav läkningsperioden. Blöööö...

Alla kroppar är bra kroppar

En till

För att komma undan mina skuldkänslor kring allt som har med mat att göra så har jag piercat mig. Det borde förflytta min koncentration ett tag.

Jorå såatt'eee...

Det har varit mycket matångest den här veckan som gått. Under förra helgens kongress behövde ingen vara hungrig. Det fanns alltid mat tillgänglig. Om det inte var frukost, lunch eller kvällsmat så var det frukt och/eller snacks i form av kakor/chips/godis. Efter den helgen har jag inte varit hungrig på riktigt en enda gång. Det är en ond spiral - jag känner inte någon hunger och borde alltså då kanske inte äta, men jag vet att jag behöver äta för annars orkar jag inte jobba och alltså äter jag ändå trots att jag inte njuter av det. Varje matintag är ångest. Jag känner mig skyldig.