/.../Jag vet att jag inte vill ha barn och har vetat det sedan jag var 13 år gammal. För mig personligen finns för många nackdelar. Jag är inte menad att ha barn. Jag är inte redo att lägga ner den tiden eller den eventuella hälsan./.../ - JagSeptember
Jag fick ett samtal från okänt nummer och funderade först på att inte svara pga "Okänt Nummer". Jag tog det ändå och det visade sig vara operationsplaneringen på Lundby som undrade om jag kunde komma in för operation tre dagar senare eftersom de hade fått ett återbud. Jag skulle vara på kurs på annan ort 50 mil bort så nej, omöjligen. Tre dagar senare fick jag ett brev om att en operationstid stod reserverad för mig två veckor senare. Det gick så jävla fort, och det var så fruktansvärt skönt! Jag tackade ja och hoppades på att arbetsplatsen kunde lösa mina arbetspass på något vis. Jag ville att det skulle vara klart och överstökat. Dock osäker på hur länge jag kommer att känna mig ur funktion. Jag är nervös över hur jag kommer att reagera på narkosen och om de kommer att ge mig något starkt smärtstillande. Hur trött och snurrig kommer jag att vara?
Oktober
Operationsdags. Dagen innan ska en ta en dusch och tvätta hela sig med Descutan 2ggr, och sedan blir det ännu en dubbeldusch med Descutan samma morgon som operationen. Descutan är ett bakteriedödande hudrengöringsmedel och är fruktansvärt uttorkande och både min hud och mitt hår hatade mig passionerat. Dessutom ska alla piercings ur innan den första duschen. Jag kände mig plötsligt fruktansvärt naken. Å andra sidan liknade jag mer den person som är porträtterad på mitt körkort från tio år sen.
Kände mig som en fakking mogwai eftersom jag inte fick käka efter midnatt mot operationsdagen och eftersom min operationstid var så tidig hann jag inte få i mig något kaffe eller annan vätska innan jag anlände till sjukhuset (fick inte dricka något alls två timmar innan op-tid). Väl där fick jag en säng och order om att byta kläder och tvätta magen, naveln och hela underlivet en gång till med Descutan. Fick port insatt för narkosmedel och dropp. Sedan var det bara att vänta. Jag fick smärtstillande och en tablett mot illamående samt en förebyggande behandling med TENS-plattor mot illamående. Jag anläde på sjukhuset vid ca 06:30 för en tid 07:00 men det var först vid ca 09:20 som jag rullades in mot operationssalen.
Kände mig fortfarande inte särskilt nervös, mest förväntansfull. Och nyfiken som satan. Jag hade tusen frågor till alla syrror och narkosläkare som fanns i min närhet och de var supertrevliga och berättade glatt om allt. Sterilisering är en form av minimalinvasiv kirurgi utförd genom två titthål efter att buken blåsts upp med koldioxid för att alla organ ska synas riktigt tydligt i kameran de för in genom hålet vid naveln. Sedan klipps äggledarna av och ändarna bränns, detta gör att en kan blöda lite efter operationen men de skickade med jättebindorna à la blöja så en kunde inte vara annat än förberedd på det värsta.
Jag upptäckte att jag var lättsövd. När jag vaknade till på uppvaket fick jag reda på att min läkare redan pratat med mig varpå jag reagerade med "...????" och de höll med så min läkare tittade in senare på vårdavdelningen och berättade att allt gått kalasfint. På uppvaket kunde jag också lätt upptäcka att jag har en väldigt låg vilopuls på 37-45bpm vilket fick typ alla larm på EKG-maskinen att tjuta argt. När jag vaknat ordentligt körde de in mig på rummet på vårdavdelningen igen. Jag fick mat, dricka, ytterligare en TENS-behandling och efter att jag hade kissat gav de mig tillåtelse att förbereda mig för att gå hem (men ajabaja om jag inte sa till när jag väl gjorde det).
Jag blev upplockad av en vän, betalade patientavgiften och promenerade hem. Jag var lite groggy och kände mig lite som en påkörd grävling men mådde ändå förvånandsvärt bra.
Senare mot eftermiddag-kväll började jag känna smärta i axlarna och i muskulaturen över diafragman, vilket är supervanligt efter just det här ingreppet. Jag tog en promenad varpå det släppte, tog sen en Ipren och gick till sängs tidigt. Lite svårt att somna pga smärtan i axlarna men det gick ändå till slut. Kände av ytterst lite illamående under dagen.
Dagen efter var jag fortfarande svullen och det gjorde ont i naveln samt var fruktansvärt ömt över hela magen. MEN HELVETE VAD SKÖNT DET VAR ATT DUSCHA OCH SMÖRJA IN SIG ORDENTLIGT. Både hår och hud fick en ordentlig oljebehandling.
Läkaren varnade för att lyfta/bära tungt inom de närmaste veckorna (risk för navelbråck) men såg ingen anledning till sjukskrivning (en har ju ändå rätt till i alla fall fem dagar) om jag ändå mådde bra och kände att jag vill tillbaka till jobbet. Har en ett kontorsjobb så kan en gå tillbaka till jobbet redan dagen efter. Jag har ett ganska fysiskt krävande jobb så jag sjukanmälde mig.
Jag kommer att ha mens som vanligt efter ingreppet. Inget har ändrats förutom att det inte finns någon väg för mina ägg att ta sig till livmodern.
Totalt har jag fått punga ut 400 kr för min sterilisering (patientavgift x 2ggr) om en inte räknar inköp av Descutan också (ca 160 spänn).
Hela processen från att jag skickade in min egenremiss till operation har tagit strax under 6 veckor.
