Ett par koppar mens

Så. Nu äntligen har jag tagit mig i kragen och köpt menskopp. Självklart lagom till att jag fattade att det är på gång... såklart. Jag blev självklart lättad när MonthlyCup skickade beställningen samma dag som jag gjorde den. LadyCup fick jag vänta några dagar på. Men eftersom mensen inte behagade komma förrän flera dagar efter det så hade jag två olika koppar att testa.
   Jag började med MonthlyCup eftersom den var lite mindre i storleken och jag tänkte att det skulle bli enklare att vänja sig in vid. Första natten var krånglig. Efter första dagen älskade jag min MonthlyCup. Efter andra dagen var jag fullkomligt eld och lågor; MonthlyCup är det bästa som hänt mig! VARFÖR har jag inte testat det här innan?! Jag känner mig betydligt fräschare när det inte ligger en massa blod på en bomullsbit och göder bakterier som ligger och luktar illa mellan benen på mig. Och tampong har jag ju aldrig kunnat använda såattdet...
   Jag testade min LadyCup också och kunde konstatera att den inte satt lika skönt eller hade samma greppvänlighet som min MonthlyCup. Den är å andra sidan lite större än MonthlyCup (en storlek större) och jag kommer nog att använda den under de dagar så det är mer flöde. Ska bara klippa ner den lille pinnen som skaver.
   För varje kommande mens kommer jag att spara lite pengar och massor på naturen. Häftigt.

Ung och steriliserad

   Jag hittade den här på YouTube och blev nyfiken på andras tankar och resonemang kring sterilisering och valet att välja bort.

   Jag inser ju att jag inte är ensam om att tänka som jag gör och personerna i den här dokumentären är bevis nog för det.    Blev fruktansvärt provocerad av att det finns människor som anser sig bättre lämpade att ta beslut över någon annans fortplantningsförmåga pga en inlärd tanke om att "alla vill reproducera sig" och att sterilisering är ett så "stort beslut att ta så ung". Jag kan berätta något annat som är ett jävligt stort beslut: att skaffa barn.    Det finns andra som på allvar tycker att en "förstör" ett fullt funktionellt organ genom sterilisering. Nej, jag förstör inte min kropp - jag lagar min själ.    Jag får fortfarande panik när jag tänker på att min kropp skulle användas för att skapa ett annat liv som jag sedan skulle hållas ansvarig för. Livet ut. Med alla mina brister i arv. Jag blir fortfarande obekväm runt märkbart gravida människor och små barn. Så nej, jag är inte ett dugg lämplig som förälder.