Tänger

Hormonspiral. Det är väldigt få gånger som jag har haft så ont att jag mår illa. Åtminstone kan jag inte komma ihåg att det hänt så ofta. Kallsvettig, illamående och blödande stapplade jag hem efter insättning och kurade ihop mig till en liten boll. En boll som knarkade värktabletter och grönt té med mycket honung. Sen gick jag till jobbet. Och mot kvällen, lagom till dess att jag slutade, gjorde det inte riktigt lika ont längre. Fifanjevflar dock. Jag har genom åren piercat väldigt många delar av min kropp (öron, näsa, navel, bröst, genitalier etc) och lägger mig mer än gärna under tatueringsnålen när pengarna finns men när någon sätter en klotång om livmodertappen på mig, då blir även jag gråtfärdig. Det är tur att en kan ha hormonspiral i fem år, annars hade jag nog inte ens tänkt tanken. Nästa steg är sterilisering. Det är i alla fall permanent.