Jag har börjat bli omåttligt provocerad när människor hyllar (och hyllas för) sina normsnygga kroppar. Som att det är en revolutionär handling att visa upp en kropp som ser ut som (eller är väldigt nära) kropparna i reklamen, och samtidigt aldrig nämna kroppen som aldrig syns eller snarare aldrig får synas.
Jag vet att det är småaktigt, men det gör mig så trött och irriterad för samtidigt på Instagram ser jag dagligen hatet mot tjocka kroppsaktivister. Och kan Linnéa fucking Claeson sluta använda tjock som synonym till mindre värd/hatad/ful/annat negativt laddat när hon "modigt" skriver om hur hon ibland känner av skönhetshetsen??! Hon kan sluta vara modig vad mig anbelangar.
För vissa kroppar censureras mer än andra. Vissa kroppar diskrimineras och döms ut. Förväntas vara tacksamma när de ändå anses knullbara "trots" att de inte ser ut som normen. Och det är tamejfan inte kroppar som ser ut som Linnéa Claesons som ses ned på.
Jag vill bara existera i min kropp. Är det verkligen så mycket begärt?
No comments:
Post a Comment