här blir inga barn gjorda: del 8 aka finalen!

   En månad efter operation har alla stygn trillat bort (eller ja, de började klia efter tre veckor så jag klippte bort dem skötselråden till trots) och jag känner mig helt återställd. Kvar på min mage finns två ytterst små ärr efter ingreppet. Ärret i naveln är fortfarande ömt, men det är precis vad jag väntade mig.

   Eftersom jag har ett fysiskt krävande jobb fick jag flytta runt arbetspass och överlag vara lite kreativ för att inte riskera navelbråck under läkningsperioden. Efter lite över tre veckor kändes det ok att lyfta tungt igen så då gjorde jag helt sonika det igen.

   Jag har varit lite öm under den senaste månaden men inte haft ont.

  Om jag ska sammanfatta det hela så har det hela varit fantastiskt smärtfritt. Skräckhistorierna jag läste från andra som klippt äggledarna och känt sig som påkörda av godståg efteråt överdrev ju uppenbarligen. Det är absolut inte så illa. Jag väntade mig blåmärken och vätskande snitt och grejer men icke!

   Det är klart. Jag är lugn.
   Det har också gått ännu en månad utan preventivmedel och det känns också fantastiskt. Speciellt som sexlusten redan ökat och mensen kommit regelbundet.  Det är betydligt mer flöde nu men menssmärtorna är hittills mindre. Vi får se. Jag har hopp.