Vad hände?

Det har hänt förut att jag har blivit misstagen för att vara en kille, vilket jag inte har något emot, men under den här arbetsveckan har det hänt tre gånger. Tre arbetsdagar. Tre gånger. Och jag undrar självklart vad det är jag har gjort annorlunda under den här veckan som jag inte har gjort förut. Jag tycker att det är lite underhållande att se hur folk försöker ursäkta sig när de känner att de har felkönat mig.

Men hallå surtant

Var inne i en butik igår som säljer underkläder såsom bh:ar och trosor och som inte är Change som jag annars brukar gå till. Det första jag och mina två väl-piercade vänner möts av är en sur tant som jobbar där. Eftersom jag är jag så försöker jag att le så avväpnande som möjligt för att motverka mitt resting bitch face. Sedan möter jag en lite gladare tant som jobbar där som tyvärr var upptagen med en annan kund. Surtanten ska hjälpa mig. Jag förklarar lite enkelt vad jag vill ha och varför och belönas med en blick som bara kan betyda att hon bedömer mig vara komplett dum i huvudet. Hon envisas med att ställa fler frågor men varje svar jag ger återgäldas bara med fula blickar eller vassa kommentarer. Jag är desperat trevlig för att jag ändå också jobbar i butik och vet hur en borde bete sig som säljare. Mina vänner tror knappt sina öron. Jag går självklart därifrån utan att ha köpt något och kommer aldrig att göra några inköp i den butiken i framtiden heller.
Efteråt var jag tvungen att gå in i en annan butik för att övertyga mig om att det inte var mig det var fel på. Gick in på Lush, möts av person med synlig tatuering och septum-piercing som leende frågar om den kan hjälpa mig med något, jag skämtar och den skrattar. Jag fortsätter titta i butiken och möter annan person ur personalen. Skämtar med denne också, möts av ett skratt som återkommer med ett fniss med jämna mellanrum under hela min resterande tid inne i butiken. Jag är därmed övertygad om att jag inte är någon mardrömskund.
MEN SERIÖST!
Hur svårt kan det vara att hålla god min för en hyfsat ung potentiell kund med ansiktspiercing?

Svårt att sova

Vaknade plötsligt till igen efter att faktiskt ha gått och lagt mig. Hade världens största isklump i magen och var tvungen att kolla när antagningsbeskeden till höstens universitetskurser kommer. Svaret på den frågan är att de inte meddelas förrän den 12e juli. Ingen panik än alltså. Nu kan jag nog gå tillbaka till sängen igen.

Mina lår

Snagg

Denna unika känsla av att dra handen över ett nytrimmat huvud.
Jag packar väskorna för att dra till hembygden och parasitera på mina föräldrar. Ah, dessa ljuva minnen ifrån tonåren som detta framkallar. Eller ja, inte så ljuva. Ganska ångestframkallande faktiskt. Så många sätt att känna sig otillräcklig.

"Riktiga" kvinnor

Regn, sommar, regn

Det går inte att göra så många frisyrer med hår som är 3 mm långt. Det går däremot att njuta utav ett varmt sommarregn trots att en har glömt paraply och vattnet rinner längs nacke och rygg och gör så att kjolen klistrar sig emot benen. Med ljudbok i öronen gjorde jag folk på vagnen obekväma genom att le och fnissa när de var lika gråa som molnen på himlen.

Händer ingenting

Idag har tydligen varit en sån där dag. En sån där dag då mycket går i kras. Först på jobbet och sedan hemma. KRAS gick flaskorna. KRAS gick glaset. Imorgon är jag ledig och då ska jag sova och sedan spendera pengar. En kamera behövs till sommarens äventyr. Om det nu blir några sådana. Det återstår att se. Känns inte som att jag gjort något alls den här våren. Är 2013 "året då inget hände"?

Speglar

Ni vet alla de där dagarna som en vaknar upp och tycker att det kanske kan bli en bra dag, en dag då en känner sig snygg och awesome och fullständigt förträfflig? Sen går en in i badrummet och ser sig själv i spegeln? Ni vet de dagarna?

Alldeles för frispråkig

Min enda korridorsgranne har flytt för sommaren. Jag springer runt i underkläderna i den stillastående varma luften i korridoren. Går ut i köket där det är svalare för där är fönstret alltid öppet. Mår extra kasst när jag inser att jag är väldigt ensam. Den första mensen på två år är igång (tack för det p-stav) och mina känslor klättrar på väggarna. Jag hatar varje sekund och jag diskriminerar ingen och ingenting. Ger ändå en ny författare en chans att möta mina förväntningar och han går i mål. Jag fastnade i läsningen på bussen och grät en skvätt medan jag nästan missade min hållplats.
Jag är ute och joggar i mina nyinköpta träningskläder en del numer. Får mer och mer ont i ryggen och benen men vill inte sluta jogga. Får ångest över att tänka på att jag kanske måste vila kroppen ett par dagar och sedan se hur det känns. Känns sjukt att ens tänka tanken att jag är 25 och redan kan ha en ryggskada som strålar smärta ner i benen.
Livet är lite svårt just nu.

Du är speciell

Men för helv... på tal om bröst

Jag gillar öl. Och jag gillar rolig underfundig design. Så när Amager Bryghus började sälja sin Sinner Series, en serie på sju olika sorters öl med härlig etikettdesign, så hoppade jag på med en gång. Nu har jag alla utom Wrath som börjar säljas den 1a juni vid Systembolagets nästa produktsläpp.

Tänk er min vrede när jag inte alls fick en flaska Lust med den vackra design ni ser ovan och till höger på bilden nedan utan istället fick bilden till vänster - en helt svart etikett:

De censurerade bort min vackra Lust-etikett! Varför? Jo, för att bilden tydligt anspelar på "sexualitet och lyckad sexuell förmåga" enligt Systembolagets Lennart Agén. Töntigt som fan, om du frågar mig och ölentuasiasterna på Allt om Öl. Det är en tecknad brud i ett badkar som är menad till att anspela på lust vilket är ganska tätt kopplat till sexualitet men... det är en tecknad bild som inte ens är särskilt vågad! Det handlar inte ens om felinformation i fråga om alkoholhalt, allergener eller liknande som annars kan göra att etiketten måste ändras (som en av de andra ölerna i Sinner Series som fick fel text på etiketten men smet förbi Systembolagets etikettkontroll ändå). Insnöad som jag är tror jag däremot att bilden hade gått igenom granskningen utan anmärkning om personen på bilden inte varit så storbystad. Det finns inget som en rejäl klyfta för att få igång en hetsig diskussion om sexualmoral. Sedan kommer vi till uttrycket "lyckad sexuell förmåga"... huh? Ursäkta, men har personalen på Systembolaget som granskar etiketter någon slags virilitetsproblem som påverkar deras arbete? Eller är de som alla andra kropps- och sexnegativa människor som likställer en brud med stora bröst med en slampa som de pga sin egen prydhet måste censurera för att må bra? Jag fattar inte. Ni skulle låtit etiketten vara i fred.

Brösten

Jag har haft ett ganska problematiskt förhållande till mina bröst ända sedan de började puta ut från min överkropp. De är stora nu. H-kupa vid det här laget - vilket de flesta inte tror på när jag först säger det. Varför inte? Jag hade C-kupa när jag var 14 och blev redan då reducerad till just ett par stora tuttar. Jag blev tillsagd att inte ha urringade tröjor för att det var "vulgärt" och "fult" redan i högstadiet vilket ledde till att stora herrtröjor var mitt vardagsmode. Jag kan inte mer än anta att det var just för att jag hade stora bröst eftersom det inte verkade vara ett problem när andra (som har mindre bröst) hade urringat. Översexualiserandet utav bröst har gjort att personer med stora bröst blir tillsagda att gömma dem eller bli sedda som slampor som "visar upp" sina behag (vilket även har en historisk bakgrund bl.a i viktorianska England och kvinnlig kroppskontroll men jag lämnar det). Det har dessutom gjort att ammande kvinnor inte får ge sina bebisar mat annat än bakom låsta dörrar. Klart att bröst kan vara en del i en sexuell upplevelse men att alltid se bröst som något sexuellt är jävligt illa. Det är sjukt!



Mina bröst gör ont när jag rör på mig (att gå i trappor kan vara en ren pina), de gör att jag får ont i rygg och axlar och om jag vill ha bh:ar som gör smärtan i ryggen mindre så får jag oftast slänga iväg hela plånboken och en arm. Jag sparar pengar för att kunna köpa underkläder. Jag hittar aldrig kläder som sitter bra över både bröst och mage utan får ofta köpa en större storlek och sy in där det behövs. Jag har ärr under byst och armar efter billiga och totalt kassa bh:ar som skavt och sover i sport-bh för att brösten är i vägen när jag sover på mage. När jag träffar personer som visar intresse för mig undrar jag alltid längst bak i huvudet om det är för mig eller mina bröst som de visar intresset. Alla mina partners har öst komplimanger över mina "stora vackra bröst". Jag gillar mina bröst, tro mig, men jag tycker inte att det borde vara mitt eller andra storbystade personers mest minnesvärda drag.

Delad träning

Jag känner många personer som lever för sin träning och som ofta och gärna delar med sig av sin träningsrutin till den punkten att tjockisar som jag känner sig ännu tjockare och ännu mer skyldiga för att det är en kamp att ta sig upp ur sängen på morgonen. Jag går hem från jobbet ibland vilket tar en stund - vinst. Tar trapporna till tionde våningen där jag bor - vinst varje gång jag kommer ända upp utan att fuska och ta hissen de sista våningarna. Var ute och joggade (!) imorse medan jag väntade på att min tvätt skulle bli klar - första gången jag joggar på över ett år. Det är en vinst för mig att jag gjorde det över huvud taget men det känns ändå futtigt i jämförelse med alla dessa träningsnördar jag känner. Och jag är fortfarande tjock och kommer förmodligen att fortsätta med det. Ja, jag är ganska lat också, det tänker jag inte sticka under stol med.

Jag är en idog anhängare till devisen att vägen mot en snygg strandkropp är att placera vilken kropp en nu har på en strand i det skick den är. Alltså, det spelar ingen roll hur den ser ut - det är en kropp som kan placeras på en strand. Om nu någon skulle ha något emot den kroppen så är det deras problem som de tyvärr inte kan göra något mer åt än att vända bort blicken och arbeta hårdare mot sina egna fördomar. Inga ursäkter eller bortförklaringar om någon inbillad omtanke om någons hälsa. Sluta hacka på andras kroppar!
Jag kan träna för att känna mig lite starkare, piggare och snyggare. Det handlar om MIG! MIG! MIG! Kroppspositiva bloggar har hjälpt mig en bra bit på väg mot att försöka uppskatta den kropp jag har och bli starkare utan att bry mig om ordet "smalare". Det är inte alltid enkelt när hela samhället är uppbyggt runt att människor ska känna sig fula och osäkra nog att falla för reklam för alla produkter som lovar göra dig attraktivare och mer åtråvärd. Också här återkommer vi till alla våra träningsnördar till vänner som ännu en gång delat med sig av vad de gjort på gymmet eller hur långt de sprungit på hur kort tid. De har all rätt att vara stolta över nya personliga rekord (woohooo!) men uppdateringar om den vanliga träningsrutinen och -dieten flera gånger i veckan? (Meh.)

Avslutningsvis känner jag att jag måste poängtera en sak angående just kvinnor, tjocka kroppar och självförtroende; det handlar inte om att "men would rather date a confident plus-size woman than an insecure supermodel" för, hör och häpna, ALLT HANDLAR INTE OM MÄNNEN! Lär er någon gång! Det här handlar om personen i sig och inte om alla andra, det handlar om kvinnors rätt att älska sina kroppar som de ser ut och inte om mäns preferenser. Kvinnor är inte objekt och mäns preferenser är inte lag.

Så. Avreagerar mig bara lite.

©Kendra Wells

Karnivor

Kan vi inte bara enas om att vi inte predikar för varandra om vilken slags mat vi ska äta? Jag trycker alltså inte ner min blandkost i halsen på er och ni trycker inte ner er eventuella vegetarianism/veganism i min. Jag predikar inte för er vad jag älskar med att inkludera kött av alla de sorter i min kost och tänker inte försvara mitt köttätande som om jag står inför juryn i en mordrättegång. Att pådyvla mig en massa äckliga bilder på lidande djur och påstå att det är ett bra sätt att övertyga mig om att bli vegan är korkat. Riktigt korkat.