Min enda korridorsgranne har flytt för sommaren. Jag springer runt i underkläderna i den stillastående varma luften i korridoren. Går ut i köket där det är svalare för där är fönstret alltid öppet. Mår extra kasst när jag inser att jag är väldigt ensam. Den första mensen på två år är igång (tack för det p-stav) och mina känslor klättrar på väggarna. Jag hatar varje sekund och jag diskriminerar ingen och ingenting. Ger ändå en ny författare en chans att möta mina förväntningar och han går i mål. Jag fastnade i läsningen på bussen och grät en skvätt medan jag nästan missade min hållplats.
Jag är ute och joggar i mina nyinköpta träningskläder en del numer. Får mer och mer ont i ryggen och benen men vill inte sluta jogga. Får ångest över att tänka på att jag kanske måste vila kroppen ett par dagar och sedan se hur det känns. Känns sjukt att ens tänka tanken att jag är 25 och redan kan ha en ryggskada som strålar smärta ner i benen.
Livet är lite svårt just nu.
No comments:
Post a Comment