Är egentligen väldigt glad över att jag inte kom in på den kurs jag skulle ha gått den här våren på universitetet. Det gjorde att jag plötsligt inte hade mer än jobbet att tänka på och jobbet slutar oftast i den minut jag lämnar arbetsplatsen. Självklart måste jag uppdatera mig rent allmänt för att jag ska kunna göra ett bra jobb men det är inte alls i samma klass som universitetsstudier. Studier tar aldrig slut. En kan läsa precis hur mycket som helst till en kurs men det betyder inte att det någonsin är tillräckligt.
Det är just av den anledningen som jag mår bättre när jag jobbar istället för studerar.
Men jag kan fortfarande få panik av att titta på klockan om jag har en tid att passa - jag känner hur hjärtat slår hårdare och kallsvetten tränger sig på. Klumpen i magen blir stor och jag börjar må illa. Jag hetsar upp mig över ingenting. Jag tänker på hur mycket jag har att göra och känner mig plötsligt handlingsförlamad och kan inte göra någonting alls. Den onda spiralen som bara är ännu värre om arbetsuppgifterna aldrig kan ta slut - som till exempel med studierna.
Med studierna slutar allt med att jag inte kan sova för att jag känner mig skyldig över att jag inte pluggar och inte heller kan jag träffa människor utav samma anledning. Jag blir ensam, trött, arg och isolerad. Mår dåligt. Kan inte äta för att jag mår illa. Tröstäter ändå.
Men nu jobbar jag! Och jag jublar över detta faktum.
No comments:
Post a Comment