Jorå såatt'eee...

Det har varit mycket matångest den här veckan som gått. Under förra helgens kongress behövde ingen vara hungrig. Det fanns alltid mat tillgänglig. Om det inte var frukost, lunch eller kvällsmat så var det frukt och/eller snacks i form av kakor/chips/godis. Efter den helgen har jag inte varit hungrig på riktigt en enda gång. Det är en ond spiral - jag känner inte någon hunger och borde alltså då kanske inte äta, men jag vet att jag behöver äta för annars orkar jag inte jobba och alltså äter jag ändå trots att jag inte njuter av det. Varje matintag är ångest. Jag känner mig skyldig.