Rödtjut

Rödvin och chips. Fuck yeah.

Såld

Jag har börjat sälja skit på nätet. Saker jag borde gjort mig av med för länge sen. Saker jag aldrig borde köpt.

Kuvösen

ÅH VAD TRÖTT JAG BLIR på texter om abort där personer som blir gravida endast talas om som kuvöser. Alltså, det talas om rätten till liv men inte om gravida personers rätt till sin kropp. Jag läser för tillfället en bok där abort diskuteras i relation till när rätten till liv skulle infinna sig och inte en enda gång nämns personen som är gravid eller kroppslig autonomi över lag. Dennes rätt att bestämma över sin egen kropp och vad som ska få existera inom den finns inte med i beräkningen över huvud taget. Och det gör mig smått förbannad.

Underligt hår

Vi har alla haft det där underliga fasen när håret håller på att växa ut. Frisyren som denna fas skapar är mitt emellan de snygga faser som en egentligen eftersökte. Mitt hår verkar konstant vara i den underliga fasen.

Vad är väl en bal

Så jag tog beslutet att dra på mig min gamla balklänning från studentbalen och den sitter fortfarande som en smäck. Det i sig var en liten vinst men den glädjen drunknade snart i minnen från balen. Jag har aldrig igen känt mig så glamoröst vacker som under den korta stunden precis innan vi faktiskt kom fram till själva lokalen där balen skulle hållas. Mamma hade sytt min underbara klänning och min syster hade sminkat mig och ordnat mitt hår så bra som det möjligen gick efter ett frisörbesök som gick fel veckor tidigare. Jag hade murgröna i håret för att dölja eventuella skavanker och det var fantastiskt.
Jag gick med två tjejkompisar från min klass och vi var så sjukt häftiga och vackra och förväntansfulla. Men när vi väl kom fram till lokalen kunde vi inte längre ignorera prestige-jakten och det var då hela fasaden föll. Allt gick ut på vem som lagt ner mest pengar och tid på sin utstyrsel. Dessutom räknades vi till töntarna och blev därför placerade därefter - vi satt gömda i hörnen med de andra töntarna, så långt bort från De Populära och dansgolv etc som det bara gick.
Maten var genomgående kass och vinet var för starkt. Jag kommer ihåg hur jag bara förlorade hoppet om kvällen när de började med en prisutdelning där alla som fick pris kom från tre av alla de program på skolan vi gick på. Alltså skulle en inte bara lägga ner massor av pengar på sin klädsel utan också vara från "rätt" program, känna "rätt" människor. Det var ett så genomskinligt fall av navelskådning att jag och några till drog och köpte en bytta glass som vi sedan åt i töntarnas hörn medan De Populära började dansa. Jag kommer inte ihåg hur tidigt vi åkte hem eller om jag mådde dåligt efteråt men vad jag kommer ihåg är att hela min student genomsyrades av en känsla av att vara tillbaka på högstadiet bland alla grupperingar som existerade redan då. Bara med den lilla detaljen att högstadiet var helvetet på jorden.
Det var ingen rolig bal. Men jag kände mig i alla fall vacker en stund.

Skrattar hela vägen hem

Har varit på semester i en vecka och det var välbehövligt. Inte så att det var solsemester (sol? på irländska ön? i december? surely not) men jag fick sova, dricka god öl, äta massor av god mat och shoppa alla julklappar jag planerade att inhandla. Plus en del annat.
Och jag har köpt ett par trosor dekorerade framtill med texten "boyfriend material" bredvid ett foto av Ryan Gosling. Efter att jag utbrustit "HEY GIRL" och sedan skrattat i tio minuter kände jag mig tvungen att köpa trosorna där de låg i butiken. Jag tänker att om de kan få mig att skratta så mycket så är de värda pengarna.

Halvvägs

Herrejävlar vad öm jag är på så många olika vis. Öm för att jag har en stor halvklar tatuering på låret. Öm för att jag under nästan hela tatueringstillfället igår låg i en väldigt underlig ställning och spände mig som en tok. Tre och en halv timme känns när en är otränad som en fet innekatt.
Konturer och skuggning är klara. Nästa gång blir det färg. Jag intalar mig att det kommer att bli jättefint när det är klart. Missförstå mig rätt, det är vackert redan nu men jag kan inte hejda mig från att stirra på bilden och fundera på hur mycket snyggare den skulle vara med all färgläggning klar.

Mitt förhållande till tatueringar verkar under gårdagen vara något tudelat. Jag älskar dem och vill ha mer och fler och större och allt är så sexigt oh mah gawd oh mah gawd...(!) Men under den tid som tatueraren skuggade på samma ställe gång efter gång efter gång så ville jag inget hellre än börja gråta, hoppa av britsen, svärandes springa hem och aldrig någonsin lägga mig under nålen igen. Men seriöst, vem tror att jag aldrig kommer att tatuera mig igen? Nej, just det. Ingen jag känner. Så jag reste mig upp på armbågarna och tittade på medan tatueraren fortsatte att skugga. Och genast kändes det mycket bättre. Jag var för fascinerad av hantverket för att bry mig. Dödsångesten kom först senare när adrenalinet började lägga sig.

Nu ska det Bepanthenas till det läkt!

Gardinerna

Jag har bytt gardiner. Efter min 10-timmars arbetsdag igår så bestämde jag mig för att sy upp de där sablans gardinerna som jag köpte och som bara ligger och är för långa. Nu sitter de uppe. De är röda. Det är ju lite juligt ('tis the season osv) men mest så tänker jag bara på det gött porriga ljus de skänker mitt rum när solen strålar genom dem hela morgonen. Skönt att vakna till om inte annat.

Tjock v1.1

Ja, ja, ja! Återigen ja! Massor av ja! Titta på den här intervjun och kom sedan och påstå att sättet att se på fett idag är bra för de människor som debatten omfattar.

Je t'aime André

Så himla fint. Måste vara Luc Bessons bästa.

Tjock

Jag har tänkt en del på det här med stora vackra kroppar mycket de senaste dagarna. Successivt dyker det upp fler bloggar om just stora kroppar; att de existerar och att det är ok att de gör det utan att ständigt behöva utstå hån, hat och ständigt förlöjligande eller oönskade kommentarer med påstådda välmenande undertoner som egentligen inte är det.

(Dagen jag behöver tips på hur jag ska gå ner i vikt så frågar jag efter det, tack, och fram till dess kan ni dra åt helvete.)

Men också den här andra biten... att tjocka personer också kan vara, och framförallt känna sig, sexiga. Att det är ok att vara tjock och sexig. Det skriks efter fler tjocka modeller för att fler kundgrupper ska bli representerade inom främst modeindustrin men då ska det ju självklart vara "rätt sorts" tjock. Det ska vara kvinnor med proportionella timglasformer utan bristningar och cellulitlösa lår. Alla andra tjockisar ska tydligen skämmas i skuggorna. Fett är inte onaturligt på något vis alls.

Först tänkte jag på det där att jag har fått höra kommentaren "men du är ju inte tjock!" när jag kallar mig själv det, ofta följt av "du är stor men inte tjock". Jaha, vad fan är skillnaden då? Ungefär som att ordet "tjock" i sig själv är förnedrande och fult. Det är det inte. Det är ett adjektiv. Jag är överviktig, det är inte muskler - det är fett, alltså är jag tjock. Är jag inte tjock nog att få kalla mig det? Finns det ett minimikrav på hur mycket en måste väga eller vilken klädstorlek jag måste ha för att få kalla mig tjock? Att acceptera att jag är tjock tog lång tid och många fruktlösa försök att få bort lite utav det tjocka. Inte för att det funkade men när det är normalt att alla är på någon slags diet trots att de bevisligen aldrig fungerar så skulle en ju testa. Det är alltid där, det där tjocka. Det tror jag helt ärligt att jag kan acceptera och leva med. Nu är jag istället orolig för att bli tjock på "fel" sätt. Att magen sväller ut över byxkanten och att muffintoppen alltid finns där även om jag inte har byxor som skär in i det tjocka.
Men vad gör det egentligen?

Alla kroppar är bra kroppar. Din kropp är viktig. Den får ta plats. Det spelar ingen roll vad andra tycker och säger om din kropp. Din kropp är din och bara din ensak. Tjock är inte ett farligt ord, var inte rädd för det. Gör saker som får dig att må bra, inte bara vad andra väntar sig av dig. Älska din kropp, det är den enda du får.

Och där var dagens rant över.

Kvinnor och Halloween-kostymer

Jag verkligen älskar Tumblr när jag hittar poetry slam-godbitar som den här  

Mmmm... lårskav

Tålamod

Jag har lagt patiens i flera timmar. Jag har ingen aning om vad jag borde göra.

Ge mig en kniv

Åh härliga menskramper. Wunderbar. Får mig att fundera på egenhändig hysterektomi.
Med kökskniv.
Nu vet jag i alla fall varför jag spenderat en vecka med att vilja äta allt inom räckhåll medan jag stirrar på alla i min generella omgivning med våt sängkammarblick. Jag kan aldrig se den här skiten komma men varje gång påminns jag om varför jag ville bli av med det. Med p-stav är inte min mens bara oregelbunden utan oförutsägbar, alltså jag vet aldrig hur den kommer bete sig när den väl hälsar på. Den kunde väl i alla fall tagit med sig blommor och choklad liksom men nej. Det brukar mest bli kramper från helvetet och dåligt humör à la Veela.
Hej uppsvälld som en ballong.
Hej svullna och ömma bröst.
Sjukt otrevligt när jättetuttarna ömmar samt alltid är i vägen aka jag eller någon annan lyckas alltid slå till dem eller klämma dem tillräckligt hårt för att jag ska vilja krypa ihop i makaronställning på golvet.