Gardinerna

Jag har bytt gardiner. Efter min 10-timmars arbetsdag igår så bestämde jag mig för att sy upp de där sablans gardinerna som jag köpte och som bara ligger och är för långa. Nu sitter de uppe. De är röda. Det är ju lite juligt ('tis the season osv) men mest så tänker jag bara på det gött porriga ljus de skänker mitt rum när solen strålar genom dem hela morgonen. Skönt att vakna till om inte annat.

Tjock v1.1

Ja, ja, ja! Återigen ja! Massor av ja! Titta på den här intervjun och kom sedan och påstå att sättet att se på fett idag är bra för de människor som debatten omfattar.

Je t'aime André

Så himla fint. Måste vara Luc Bessons bästa.

Tjock

Jag har tänkt en del på det här med stora vackra kroppar mycket de senaste dagarna. Successivt dyker det upp fler bloggar om just stora kroppar; att de existerar och att det är ok att de gör det utan att ständigt behöva utstå hån, hat och ständigt förlöjligande eller oönskade kommentarer med påstådda välmenande undertoner som egentligen inte är det.

(Dagen jag behöver tips på hur jag ska gå ner i vikt så frågar jag efter det, tack, och fram till dess kan ni dra åt helvete.)

Men också den här andra biten... att tjocka personer också kan vara, och framförallt känna sig, sexiga. Att det är ok att vara tjock och sexig. Det skriks efter fler tjocka modeller för att fler kundgrupper ska bli representerade inom främst modeindustrin men då ska det ju självklart vara "rätt sorts" tjock. Det ska vara kvinnor med proportionella timglasformer utan bristningar och cellulitlösa lår. Alla andra tjockisar ska tydligen skämmas i skuggorna. Fett är inte onaturligt på något vis alls.

Först tänkte jag på det där att jag har fått höra kommentaren "men du är ju inte tjock!" när jag kallar mig själv det, ofta följt av "du är stor men inte tjock". Jaha, vad fan är skillnaden då? Ungefär som att ordet "tjock" i sig själv är förnedrande och fult. Det är det inte. Det är ett adjektiv. Jag är överviktig, det är inte muskler - det är fett, alltså är jag tjock. Är jag inte tjock nog att få kalla mig det? Finns det ett minimikrav på hur mycket en måste väga eller vilken klädstorlek jag måste ha för att få kalla mig tjock? Att acceptera att jag är tjock tog lång tid och många fruktlösa försök att få bort lite utav det tjocka. Inte för att det funkade men när det är normalt att alla är på någon slags diet trots att de bevisligen aldrig fungerar så skulle en ju testa. Det är alltid där, det där tjocka. Det tror jag helt ärligt att jag kan acceptera och leva med. Nu är jag istället orolig för att bli tjock på "fel" sätt. Att magen sväller ut över byxkanten och att muffintoppen alltid finns där även om jag inte har byxor som skär in i det tjocka.
Men vad gör det egentligen?

Alla kroppar är bra kroppar. Din kropp är viktig. Den får ta plats. Det spelar ingen roll vad andra tycker och säger om din kropp. Din kropp är din och bara din ensak. Tjock är inte ett farligt ord, var inte rädd för det. Gör saker som får dig att må bra, inte bara vad andra väntar sig av dig. Älska din kropp, det är den enda du får.

Och där var dagens rant över.

Kvinnor och Halloween-kostymer

Jag verkligen älskar Tumblr när jag hittar poetry slam-godbitar som den här  

Mmmm... lårskav

Tålamod

Jag har lagt patiens i flera timmar. Jag har ingen aning om vad jag borde göra.

Ge mig en kniv

Åh härliga menskramper. Wunderbar. Får mig att fundera på egenhändig hysterektomi.
Med kökskniv.
Nu vet jag i alla fall varför jag spenderat en vecka med att vilja äta allt inom räckhåll medan jag stirrar på alla i min generella omgivning med våt sängkammarblick. Jag kan aldrig se den här skiten komma men varje gång påminns jag om varför jag ville bli av med det. Med p-stav är inte min mens bara oregelbunden utan oförutsägbar, alltså jag vet aldrig hur den kommer bete sig när den väl hälsar på. Den kunde väl i alla fall tagit med sig blommor och choklad liksom men nej. Det brukar mest bli kramper från helvetet och dåligt humör à la Veela.
Hej uppsvälld som en ballong.
Hej svullna och ömma bröst.
Sjukt otrevligt när jättetuttarna ömmar samt alltid är i vägen aka jag eller någon annan lyckas alltid slå till dem eller klämma dem tillräckligt hårt för att jag ska vilja krypa ihop i makaronställning på golvet.

Paus i allvaret

Tentapluggar som en liten idiot och fortsätter att vara skitsur över hur misogyn min kurslitteratur är, men mitt i allvaret hittade jag en fantastiskt hyllning till Spice Girls av en fransk koreograf. Det fick mig på lite bättre humör.

Läsa, läsa, läsa, läsa...

Jag har för första gången i mitt liv svimmat. På riktigt. Fann mig själv ligga på golvet i korridoren precis utanför min dörr. Jag mår bra (har ont i knäna) men är orolig över min egen situation och hur länge det kommer att vara hållbart att kombinera skola och jobb som jag gör. När jag inte är i skolan så är jag på jobbet och är egentligen bara ledig en dag i veckan, alltså söndagar och då vill jag inte göra NÅGONTING ALLS. Inte ens laga mat så att jag har mat för veckan som kommer och absolut inte läsa ikapp till skolan. Det är svårt att vara vuxen och ansvarsfull då.

Lambert vs. Macklemore

Här är den enkla anledningen till att jag inte uppskattar låten "Same Love" av Macklemore (& Ryan Lewis).



Låten är vacker, videon är fantastisk men det bästa med den är att det är en låt av en hbtq-person som handlar om hbtq. Jag tycker att det är jätteroligt att Macklemore blivit så populär och att han propagerar för hbtq-rättigheter (och att han är emot det stora konsumtionssamhället slit och släng-mentalitet). Vad jag inte förstår är att en vit hetero cisman återigen får prata för hbtq-rättigheter medan de med egna erfarenheter av hbtq vackert får sitta i ett hörn och vara tysta. Nej, mer plats till Mary Lambert och andra queera artister!

Och till bänken igen

Sent på kvällen. Frustrerad över att jag inte hittar koncentrationen till att läsa. Det känns som att jag har tid men så fort jag sätter mig ner med skolmaterialet så vill jag bara se en film/tv-serie eller lyssna på ljudbok. Det har varit jättenyttigt att börja skolan eftersom jag verkligen behövde städa på rummet. Vi börjar terminen med ett grupparbete med de människor vi precis träffat på kursen. Jag ogillar grupparbeten från första början och att göra arbeten med folk jag inte känner eller vet hur de fungerar gör mig onödigt stressad.
Det här kommer att gå skitdåligt.
Jobbar fortfarande 50% på det också.
Det här kommer att gå skitdåligt.
Frysen är full med bra matlådor i alla fall.
Och det är ju bra.

Men dansa då

Så skön musikvideo. Härligt kroppspositiv.

 

Utmana hatet!

Tjejer och kvinnor blir uppfostrade att ogilla varandra, att vara avundsjuka och klanka ner på andra tjejer/kvinnor. Kolla bara på hur kvinnor gång på gång beskrivs vara ovänner i skvallerblaskorna och i filmernas värld där de konstant backstabbar varandra över petitesser. Är det inte deras utseende eller vikt så är det definitivt deras kärleksliv eller intelligens. Jag orkar inte. För att må bättre måste vi ta hand om varandra och sluta spy en massa hat på varandra.

Vad hände?

Det har hänt förut att jag har blivit misstagen för att vara en kille, vilket jag inte har något emot, men under den här arbetsveckan har det hänt tre gånger. Tre arbetsdagar. Tre gånger. Och jag undrar självklart vad det är jag har gjort annorlunda under den här veckan som jag inte har gjort förut. Jag tycker att det är lite underhållande att se hur folk försöker ursäkta sig när de känner att de har felkönat mig.