Menskramper och mord

Viljan att vrida nacken av rövhattar intensifieras.

Pengaflöde

LÖN. PENGAR. BOKREA. HALLELUJA.

Slutet på månaden

49 kronor kvar på kontot! Yippie!

Den leende tjockisen

De senaste dagarna har feministbloggarna fullkomligt svämmat över med inlägg om smalhetsprivilegier och skamning av tjocka kroppar. Och som vanligt får det mig att tänka tillbaka och försöka se hur jag handskats med ämnet. Jag har också använt mig av den gamla devisen att klanka ner på andra kroppstyper än min egen för att må bättre men insåg ganska snart att det var mer än lovligt korkat. Att ställa mig emot andra kvinnor är inte rätt taktik för att uppmärksamma och avlägsna onåbara skönhetsideal.
Nu gör jag mitt allra bästa för att inte tänka på det. Alls. Jag försöker att glömma att världen är uppbyggd på ett visst vis och att det är meningen att jag ska hata mig själv så att jag köper alla de drömmar som de säljer mig.
Men sen slår det mig. Vad jag kan komma ihåg så var jag sju år när jag började bli mobbad för mitt utseende. Och sen fortsatte det. Det finns ett par saker som jag lärt mig att göra för att slippa undan folk och all dum skit som de säger.
Vara tyst. Då tar jag inte mer plats än vad min kropp redan gör. Det drar inte heller till sig någon onödig uppmärksamhet. Om ingen märker av mig så är det inte heller någon som kan kommentera.
Eller skämta. Helst om mig själv och mitt utseende. Om min tjockhet. Det är ju ändå vad jag lärt mig att göra under hela min uppväxt - tjocka och feta människor är lovligt byte att skämta om i alla sorters media och i verkliga livet också! Internalisera samhällets hat och äckel.
Le mycket. Det är avväpnande. Kom ihåg att det är mycket lättare att handskas med en leende, glad tjockis än en arg tjockis.
Inte bära färg. Eller något åtsittande. Eller urringat. Inget som drar uppmärksamhet till mig.
Men nåde dig om du känner att du bara vill ha lite sympati när du mår dåligt över ditt utseende. Nåde dig om du talar om för någon att du känner att världen är emot dig vissa dagar. Nåde dig om du tycker att folk är elaka när de kommenterar på hur du ser ut eller vad du äter eller hur du borde träna mer. Nåde dig om du tycker att det är svårt att hitta snygga kläder som dessutom är i din storlek. Bara var en duktig tjockis och försvinn.

Sen när du har försvunnit i allt annat än storlek kan du inse att du mår skit och revoltera.

Rödtjut

Rödvin och chips. Fuck yeah.

Såld

Jag har börjat sälja skit på nätet. Saker jag borde gjort mig av med för länge sen. Saker jag aldrig borde köpt.

Kuvösen

ÅH VAD TRÖTT JAG BLIR på texter om abort där personer som blir gravida endast talas om som kuvöser. Alltså, det talas om rätten till liv men inte om gravida personers rätt till sin kropp. Jag läser för tillfället en bok där abort diskuteras i relation till när rätten till liv skulle infinna sig och inte en enda gång nämns personen som är gravid eller kroppslig autonomi över lag. Dennes rätt att bestämma över sin egen kropp och vad som ska få existera inom den finns inte med i beräkningen över huvud taget. Och det gör mig smått förbannad.

Underligt hår

Vi har alla haft det där underliga fasen när håret håller på att växa ut. Frisyren som denna fas skapar är mitt emellan de snygga faser som en egentligen eftersökte. Mitt hår verkar konstant vara i den underliga fasen.

Vad är väl en bal

Så jag tog beslutet att dra på mig min gamla balklänning från studentbalen och den sitter fortfarande som en smäck. Det i sig var en liten vinst men den glädjen drunknade snart i minnen från balen. Jag har aldrig igen känt mig så glamoröst vacker som under den korta stunden precis innan vi faktiskt kom fram till själva lokalen där balen skulle hållas. Mamma hade sytt min underbara klänning och min syster hade sminkat mig och ordnat mitt hår så bra som det möjligen gick efter ett frisörbesök som gick fel veckor tidigare. Jag hade murgröna i håret för att dölja eventuella skavanker och det var fantastiskt.
Jag gick med två tjejkompisar från min klass och vi var så sjukt häftiga och vackra och förväntansfulla. Men när vi väl kom fram till lokalen kunde vi inte längre ignorera prestige-jakten och det var då hela fasaden föll. Allt gick ut på vem som lagt ner mest pengar och tid på sin utstyrsel. Dessutom räknades vi till töntarna och blev därför placerade därefter - vi satt gömda i hörnen med de andra töntarna, så långt bort från De Populära och dansgolv etc som det bara gick.
Maten var genomgående kass och vinet var för starkt. Jag kommer ihåg hur jag bara förlorade hoppet om kvällen när de började med en prisutdelning där alla som fick pris kom från tre av alla de program på skolan vi gick på. Alltså skulle en inte bara lägga ner massor av pengar på sin klädsel utan också vara från "rätt" program, känna "rätt" människor. Det var ett så genomskinligt fall av navelskådning att jag och några till drog och köpte en bytta glass som vi sedan åt i töntarnas hörn medan De Populära började dansa. Jag kommer inte ihåg hur tidigt vi åkte hem eller om jag mådde dåligt efteråt men vad jag kommer ihåg är att hela min student genomsyrades av en känsla av att vara tillbaka på högstadiet bland alla grupperingar som existerade redan då. Bara med den lilla detaljen att högstadiet var helvetet på jorden.
Det var ingen rolig bal. Men jag kände mig i alla fall vacker en stund.

Skrattar hela vägen hem

Har varit på semester i en vecka och det var välbehövligt. Inte så att det var solsemester (sol? på irländska ön? i december? surely not) men jag fick sova, dricka god öl, äta massor av god mat och shoppa alla julklappar jag planerade att inhandla. Plus en del annat.
Och jag har köpt ett par trosor dekorerade framtill med texten "boyfriend material" bredvid ett foto av Ryan Gosling. Efter att jag utbrustit "HEY GIRL" och sedan skrattat i tio minuter kände jag mig tvungen att köpa trosorna där de låg i butiken. Jag tänker att om de kan få mig att skratta så mycket så är de värda pengarna.

Halvvägs

Herrejävlar vad öm jag är på så många olika vis. Öm för att jag har en stor halvklar tatuering på låret. Öm för att jag under nästan hela tatueringstillfället igår låg i en väldigt underlig ställning och spände mig som en tok. Tre och en halv timme känns när en är otränad som en fet innekatt.
Konturer och skuggning är klara. Nästa gång blir det färg. Jag intalar mig att det kommer att bli jättefint när det är klart. Missförstå mig rätt, det är vackert redan nu men jag kan inte hejda mig från att stirra på bilden och fundera på hur mycket snyggare den skulle vara med all färgläggning klar.

Mitt förhållande till tatueringar verkar under gårdagen vara något tudelat. Jag älskar dem och vill ha mer och fler och större och allt är så sexigt oh mah gawd oh mah gawd...(!) Men under den tid som tatueraren skuggade på samma ställe gång efter gång efter gång så ville jag inget hellre än börja gråta, hoppa av britsen, svärandes springa hem och aldrig någonsin lägga mig under nålen igen. Men seriöst, vem tror att jag aldrig kommer att tatuera mig igen? Nej, just det. Ingen jag känner. Så jag reste mig upp på armbågarna och tittade på medan tatueraren fortsatte att skugga. Och genast kändes det mycket bättre. Jag var för fascinerad av hantverket för att bry mig. Dödsångesten kom först senare när adrenalinet började lägga sig.

Nu ska det Bepanthenas till det läkt!

Gardinerna

Jag har bytt gardiner. Efter min 10-timmars arbetsdag igår så bestämde jag mig för att sy upp de där sablans gardinerna som jag köpte och som bara ligger och är för långa. Nu sitter de uppe. De är röda. Det är ju lite juligt ('tis the season osv) men mest så tänker jag bara på det gött porriga ljus de skänker mitt rum när solen strålar genom dem hela morgonen. Skönt att vakna till om inte annat.

Tjock v1.1

Ja, ja, ja! Återigen ja! Massor av ja! Titta på den här intervjun och kom sedan och påstå att sättet att se på fett idag är bra för de människor som debatten omfattar.

Je t'aime André

Så himla fint. Måste vara Luc Bessons bästa.

Tjock

Jag har tänkt en del på det här med stora vackra kroppar mycket de senaste dagarna. Successivt dyker det upp fler bloggar om just stora kroppar; att de existerar och att det är ok att de gör det utan att ständigt behöva utstå hån, hat och ständigt förlöjligande eller oönskade kommentarer med påstådda välmenande undertoner som egentligen inte är det.

(Dagen jag behöver tips på hur jag ska gå ner i vikt så frågar jag efter det, tack, och fram till dess kan ni dra åt helvete.)

Men också den här andra biten... att tjocka personer också kan vara, och framförallt känna sig, sexiga. Att det är ok att vara tjock och sexig. Det skriks efter fler tjocka modeller för att fler kundgrupper ska bli representerade inom främst modeindustrin men då ska det ju självklart vara "rätt sorts" tjock. Det ska vara kvinnor med proportionella timglasformer utan bristningar och cellulitlösa lår. Alla andra tjockisar ska tydligen skämmas i skuggorna. Fett är inte onaturligt på något vis alls.

Först tänkte jag på det där att jag har fått höra kommentaren "men du är ju inte tjock!" när jag kallar mig själv det, ofta följt av "du är stor men inte tjock". Jaha, vad fan är skillnaden då? Ungefär som att ordet "tjock" i sig själv är förnedrande och fult. Det är det inte. Det är ett adjektiv. Jag är överviktig, det är inte muskler - det är fett, alltså är jag tjock. Är jag inte tjock nog att få kalla mig det? Finns det ett minimikrav på hur mycket en måste väga eller vilken klädstorlek jag måste ha för att få kalla mig tjock? Att acceptera att jag är tjock tog lång tid och många fruktlösa försök att få bort lite utav det tjocka. Inte för att det funkade men när det är normalt att alla är på någon slags diet trots att de bevisligen aldrig fungerar så skulle en ju testa. Det är alltid där, det där tjocka. Det tror jag helt ärligt att jag kan acceptera och leva med. Nu är jag istället orolig för att bli tjock på "fel" sätt. Att magen sväller ut över byxkanten och att muffintoppen alltid finns där även om jag inte har byxor som skär in i det tjocka.
Men vad gör det egentligen?

Alla kroppar är bra kroppar. Din kropp är viktig. Den får ta plats. Det spelar ingen roll vad andra tycker och säger om din kropp. Din kropp är din och bara din ensak. Tjock är inte ett farligt ord, var inte rädd för det. Gör saker som får dig att må bra, inte bara vad andra väntar sig av dig. Älska din kropp, det är den enda du får.

Och där var dagens rant över.