Älska din kropp

FOR THE BOOBS

Halleluja! Jag har faktiskt fått tag i en bh över nätet som totalt, inklusive frakt, kostade mig 163 kronor. Och den sitter faktiskt bra. Jag drömmer inte ens. Mitt senaste inköp på Change, som råkar vara den enda butiken som har min storlek och som jag faktiskt kan gå in i för att prova mig fram, kostade mig 1100 spänn och en arm - den gången för 3 bh:ar. Jag skojar inte.
Levde i förnekelsens land i ungefär 2 minuter i tisdags när jag testade två bikinitoppar på H&M. Haha... HAHAHA! Kortlivat hopp.

Mmmm-mh!

Just nu är jag ett kulinariskt geni.
Currykryddad kycklinggryta och couscous. En veteöl till det.
Matlådor att lägga i frysen. Fint.
Mat kan verkligen göra mirakel för humöret.

Vill ha värmen

Så jag längtar till sommaren. Väldigt mycket.
Antar att även jag börjar känna av vårens mer negativa sida - viljan att vara nära någon.

Leende

Har ni någonsin tänkt på hur mycket skit Kristen Stewart får för att hon inte ler särskilt ofta på röda mattan? Tänk sedan på hur mycket skit Anne Hathaway får för att hon nästan alltid ler. Stewart får veta att hon är en miserabel och känslokall kossa medan Hathaway får höra att hon har ett irriterande ansikte (med diverse följande våldshot i båda fallen). Men lyssna här, det är helt oviktigt att jag inte tycker att Stewart är en duktig skådespelerska eller att jag tycker att hon väljer många helt värdelösa projekt (t ex Twilight och Snow White and the Huntsman), för på något vis har hon lyckats att skapa sig en karriär och det i sig är något fantastiskt.

Det finns alltså ingen anledning att reducera henne till en klänning med ett leende eller en närvaro som bara finns där för att vara angenäm och bemötande. Men skådespelerskor reduceras alldeles för ofta till just det. Medan skådespelare får höra hur duktiga de är får skådespelerskorna höra vilken vacker klänning de har eller hur bra de lyckats banta ner sig till galan/premiären/whatever. Det är inte det som det handlar om. Visst handlar det om underhållning men här blir kvinnor i sig själva reducerade till underhållningen som de ska stå för 24/7 och inte bara när de jobbar som i fallet med sina manliga kollegor. En del har kallat Stewart otacksam och säger att hon faktiskt är skyldig att le mot fans och media men nej, hon har inga skyldigheter mot någon annan än sig själv för hon har själv kämpat sig till den karriär hon har.

En ska tydligen le, men inte för mycket eller ofta för då kan inte folk ta en på allvar. Jag får ofta höra att jag ser sur ut och några gånger har folk (främlingar!) till och med uppmanat mig att le. Men nej. Jag tar mig hellre rätten att inte vara vän och angenäm för alla andra om jag inte känner att jag vill göra just det. På jobbet till exempel. För att det råkar vara en del av mitt jobb att vara angenäm och bemötande. Utanför det finns inte mycket skyldigheter att le.

Det handlar i botten om uppmärksamhet. Kvinnor ska tydligen söka uppmärksamhet, men rätt uppmärksamhet så klart, och vara väldigt tacksamma och lyckliga när de får den. Om kvinnor inte gör som de blir tillsagda - ler, poserar och gör sig attraktiva - så förtjänar de de smädelser och förolämpningar som följer. För får inte kvinnor uppmärksamhet, och i en cis-hetero-värld betyder det manlig uppmärksamhet, så är kvinnor värdelösa. De finns inte.

Jag trodde fan aldrig att jag skulle försvara Kristen Stewart men hon förtjänar inte allt det ovett hon får stå ut med. Men i och med att jag försvarar henne så försvarar jag också mig själv. Kvinnor behöver varandra. Systraskap.
Stötta. Respektera. Välkomna. Bli vän med. Samverka.

Sista dagen på jorden med Kate

All musik jag lyssnar på numera kommer ifrån tv-serier eller filmer som jag kollar på och ibland stöter jag på riktiga guldkorn (just Miller-Heidke var genom The Big C). Jag har varit magsjuk. Idag är första dagen sedan i söndags som jag inte är illamående och har ben som spagetti. Det är som det brukar när jag är ledig flera dagar i rad mitt i veckan. Förra gången det hände så hade jag hög feber och hosta. Typiskt.

Kroppen

Jag brukade ha komplex över så himla mycket med min kropp. Det slår mig ganska ofta hur mycket det egentligen var. Mina fötter och händer var för stora, mina lår var för tjocka, det var för mycket hår på platser som jag inte tyckte att det skulle vara hår, min mage var inte platt nog... listan slutade aldrig. Nu är listan inte riktigt lika lång och några av sakerna har till och med gått ifrån listan "allt jag hatar med mig själv" till "galet bra grejer med min kropp" - mina lår till exempel, de är fan inte dåliga. De är tjocka och de är starka. De är alltid bleka oavsett hur mycket jag solar men de är vackra. Mina fötter är storlek 40 och det var de redan för 10 år sedan när jag var 10 cm kortare. Då kändes de stora men nu sitter de galet bra i ett par kängor. Stabilt.

Små vardagschocker

Blev lite smått chockad när boken som jag äntligen beslutat att läsa visade sig vara BDSM-erotika. Visserligen oväntat men hittills bra skrivet. På tal om böcker så har jag börjat köpa väldigt mycket böcker om queerteori och genus. Queerfeministen i mig skuttar i glädje, det är jag säker på.
Också i chock över att jag inte längre är aktiv i någon föreningsstyrelse. Största chocken låg i att jag insåg hur mycket jag har hatat det ända sedan förra sommaren. Jag älskar föreningen, det gör jag verkligen, och jag älskar tanken på att vara en grupp som strävar mot ett gemensamt mål men efter förra sommaren då ingenting pekade mot att vi skulle vara en grupp så gick jag in i viloläge. Föreningen och dess över 140 medlemmar blev en tyngd och att tänka på det blev att känna skuld för allt jag inte gjorde. Nu är det över och jag kan pilla mig i naveln med gott samvete.

Ok.

Jag får ge upp och inse att jag är sjuk. Febern lockar mig mot sängen genom att göra hela min kropp till en öm yta. Har jobbat i tolv timmar idag och fort har det inte gått men jag klarade det. På något vis ska jag överleva de närmaste två lediga dagarna också trots att jag var tvungen att avboka min 2-dagarssemestervistelse inåt landet.
Om ett par dagar är det dessutom hjärtans dag och hela kroppen gör ännu mer ont vid den tanken.
Är besviken på nästan allt. Mest mig själv men också så himla mycket runt omkring.

Det är inget fel med oss

Från: Fatty Forever

Skjut mig

Är det här hämnden från Livet för att det gick så himla enkelt att hitta boende och extrajobb i höstas? Jag orkar inte det här. Vad gör jag nu?

Tiden sniglar sig fram

Idag har jag gjort många av de saker jag alltid väntar med till sista minuten - det där med att städa, tvätta, vika tvätt och laga mat är inte riktigt min grej. Inte när jag bara gör det för egen del.
Jobbet äter upp mycket av min tid. Under resterande timmar på dygnet slår jag ifrån mig alla förslag om att umgås med andra människor till förmån för att sitta och stirra på datorskärmen. Jag är inte ens effektiv. Jag bara låter tiden gå.

Sluta komplicera

Ja, hej hej 2013 och hoppas att du inte suger riktigt lika hårt under resterande 11 månader. Mest för att jag inte kommer att orka med att du gör det.

Kort, kortare, kortast

Jag har officiellt det kortaste håret jag haft sedan jag föddes. Jag har lugg men det är också det lilla som är kvar. Det enda som är jobbigt med kort hår är att det tar väldigt kort tid innan en blir tokig över att håret är "för långt". Ugh.

Nytt år, nya misslyckanden

Har varit så extremt omotiverad de senaste veckorna och skolarbete gör det bara värre och den onda spiralen är igång. Var hemma hos föräldrarna i nästan en vecka och träffade 1 (en!) person som inte tillhörde min närmaste familj. Jag som älskar att läsa lyfte inte ens en bok för varje gång handen närmade sig en bok som inte var kurslitteratur stirrade denne kurslitteratur ilskt på mig och gjorde att jag istället gjorde något annat. Med andra ord så gick jag och sov eller tittade på Disney-filmer. Inte ens favoritcaféet i lilla hemstaden fick ett besök.