Sista dagen på jorden med Kate

All musik jag lyssnar på numera kommer ifrån tv-serier eller filmer som jag kollar på och ibland stöter jag på riktiga guldkorn (just Miller-Heidke var genom The Big C). Jag har varit magsjuk. Idag är första dagen sedan i söndags som jag inte är illamående och har ben som spagetti. Det är som det brukar när jag är ledig flera dagar i rad mitt i veckan. Förra gången det hände så hade jag hög feber och hosta. Typiskt.

Kroppen

Jag brukade ha komplex över så himla mycket med min kropp. Det slår mig ganska ofta hur mycket det egentligen var. Mina fötter och händer var för stora, mina lår var för tjocka, det var för mycket hår på platser som jag inte tyckte att det skulle vara hår, min mage var inte platt nog... listan slutade aldrig. Nu är listan inte riktigt lika lång och några av sakerna har till och med gått ifrån listan "allt jag hatar med mig själv" till "galet bra grejer med min kropp" - mina lår till exempel, de är fan inte dåliga. De är tjocka och de är starka. De är alltid bleka oavsett hur mycket jag solar men de är vackra. Mina fötter är storlek 40 och det var de redan för 10 år sedan när jag var 10 cm kortare. Då kändes de stora men nu sitter de galet bra i ett par kängor. Stabilt.

Små vardagschocker

Blev lite smått chockad när boken som jag äntligen beslutat att läsa visade sig vara BDSM-erotika. Visserligen oväntat men hittills bra skrivet. På tal om böcker så har jag börjat köpa väldigt mycket böcker om queerteori och genus. Queerfeministen i mig skuttar i glädje, det är jag säker på.
Också i chock över att jag inte längre är aktiv i någon föreningsstyrelse. Största chocken låg i att jag insåg hur mycket jag har hatat det ända sedan förra sommaren. Jag älskar föreningen, det gör jag verkligen, och jag älskar tanken på att vara en grupp som strävar mot ett gemensamt mål men efter förra sommaren då ingenting pekade mot att vi skulle vara en grupp så gick jag in i viloläge. Föreningen och dess över 140 medlemmar blev en tyngd och att tänka på det blev att känna skuld för allt jag inte gjorde. Nu är det över och jag kan pilla mig i naveln med gott samvete.

Ok.

Jag får ge upp och inse att jag är sjuk. Febern lockar mig mot sängen genom att göra hela min kropp till en öm yta. Har jobbat i tolv timmar idag och fort har det inte gått men jag klarade det. På något vis ska jag överleva de närmaste två lediga dagarna också trots att jag var tvungen att avboka min 2-dagarssemestervistelse inåt landet.
Om ett par dagar är det dessutom hjärtans dag och hela kroppen gör ännu mer ont vid den tanken.
Är besviken på nästan allt. Mest mig själv men också så himla mycket runt omkring.

Det är inget fel med oss

Från: Fatty Forever

Skjut mig

Är det här hämnden från Livet för att det gick så himla enkelt att hitta boende och extrajobb i höstas? Jag orkar inte det här. Vad gör jag nu?

Tiden sniglar sig fram

Idag har jag gjort många av de saker jag alltid väntar med till sista minuten - det där med att städa, tvätta, vika tvätt och laga mat är inte riktigt min grej. Inte när jag bara gör det för egen del.
Jobbet äter upp mycket av min tid. Under resterande timmar på dygnet slår jag ifrån mig alla förslag om att umgås med andra människor till förmån för att sitta och stirra på datorskärmen. Jag är inte ens effektiv. Jag bara låter tiden gå.

Sluta komplicera

Ja, hej hej 2013 och hoppas att du inte suger riktigt lika hårt under resterande 11 månader. Mest för att jag inte kommer att orka med att du gör det.

Kort, kortare, kortast

Jag har officiellt det kortaste håret jag haft sedan jag föddes. Jag har lugg men det är också det lilla som är kvar. Det enda som är jobbigt med kort hår är att det tar väldigt kort tid innan en blir tokig över att håret är "för långt". Ugh.

Nytt år, nya misslyckanden

Har varit så extremt omotiverad de senaste veckorna och skolarbete gör det bara värre och den onda spiralen är igång. Var hemma hos föräldrarna i nästan en vecka och träffade 1 (en!) person som inte tillhörde min närmaste familj. Jag som älskar att läsa lyfte inte ens en bok för varje gång handen närmade sig en bok som inte var kurslitteratur stirrade denne kurslitteratur ilskt på mig och gjorde att jag istället gjorde något annat. Med andra ord så gick jag och sov eller tittade på Disney-filmer. Inte ens favoritcaféet i lilla hemstaden fick ett besök.

Bra inställning

Julhelvetet fortsätter

Jag tycker fortfarande att det är så himla tragiskt hur folk varje år skriker och klagar på "brutna traditioner" och hur arga de blir av det. Det går verkligen inte ett enda år utan att folk blir hysteriska.
Och på tal om det så fick jag en kommentar på det förra inlägget angående de nidbilder som klipps bort ur Kalle Ankas Jul.

"Problemet är väl snarare att det inte ÄR några nidbilder som klipps bort. Det är delar i en film som ingen människa har reflekterat över in the history of Disney. De tar bort den bästa biten i hela Kalle Ankas jul. DET gör mig arg!! I övrigt håller jag med dig om allt du skrivit!!"  - Johanna

 Men jo, Johanna, det är nidbilder som klipps bort; en blackface och en judekarikatyr. Hela Tomteverkstan försvinner inte och det kanske är just nu, 2012, som vi borde reflektera över det här. Filmen är gjord på 1930-talet, mitt uppe i rashygienens storhetstid och präglas av de tankarna. Sanningen är att filmen har visats i olika former de senaste 30 åren, alltså de åren då både judekarikatyr (en av leksakerna i leksakståget) och blackface (dockan som själv hoppar på stämpeln efter att ha ropat "mammy!" vilket i sig har en egen rasbaserade historia) fått vara med - de var bortklippta innan dess för att de kopplades samman med de tankar typiska för nazityskland och rashygieniska institut. De senaste 10 åren har det till och med varit så att judekarikatyren varit med av och till - ibland har den varit bortklippt, ibland inte och ingen har reagerat. Det är en amerikansk gammal kortfilm som råkar visas i svensk tv en gång varje år, blir du lika förbannad över att det inte är samma klipp från Disneyfilmerna från år till år? Disney har valt att anpassa filmen till 2000-talet och det är inte mer än rätt.
Och avslutande: om du tycker att den bästa biten i hela Tomteverkstan handlar om där här två karaktärerna så bör du se över vad julen handlar om för dig och vad du vill förmedla till din omvärld. Hoppas att julen blir bra ändå Johanna.

Julhelvete

Blir upprörd över alla rövhattar som säger sig försvara "svenska" traditioner. Sverige är tydligen ett genomkristet land där rasistiska nidbilder traditionsenligt och stolt visas upp varje jul. Om Disney tar beslutet att klippa bort nidbilder ifrån en kortfilm riktad till barn om tomten som råkar visas i Sverige varje år, så ser inte jag något behov att skrika om orättvisor. Vadå, vänta, har ni RÄTT till att systematiskt förolämpa grupper av människor på grunden att det är en tradition? Bara för att det alltid har varit så så behöver det inte fortsätta att vara så. Vad är de här människorna så rädda för? Jag har sett att en del tycker att det börjar gå för långt - vadå "för långt"? Vad är vi på väg emot som är så hemskt? Ett multikulturellt samhälle där alla kan känna sig inkluderade? Oh nej, hemska tanke.
För helvete, väx upp och tänk efter. Se dina privilegier för fan. Äckligt.

Say what?

Blev felkönad av ett barn idag. Tänker alldeles för mycket på sånt här. Kan inte vara nyttigt. Men det är flera år sedan jag blev felkönad senast. Då av personal på badhus. Jag hade mössa. Måste ha varit typ 14 år (alltså innan tuttchocken). Jag tyckte att det var roligt.

Dagen

Mycket idag - först köa för biobiljettsläpp (KALLT) och sen lite studier på Starbucks (betoning på "lite") och sen luncha med ny vän (awesome) och köpa lite julklappar (aj, min plånbok) och efter det snabbt hemåt till eternit-bunkern för inplanerat möte över Skype (succé). Phew.