hatar män och sånt där

(bilden är från den fantastiska serien One Day at a Time, texten är från djupet av Tumblr)

här blir inga barn gjorda: ett år senare

Det är nu ganska exakt ett år sedan jag steriliserade mig och jag vet inte hur annars jag ska beskriva hur det har påverkat mig än genom: JAG MÅR BRA.
Jag är fortfarande 120% säker på att jag tagit rätt beslut och att jag mår psykiskt bättre mycket tack vare mitt beslut om sterilisering. Barn och gravida personer ger mig inte samma panikpåslag och min kropp har landat i att inte ha samma obalans i hormonerna som när jag gick på preventivmedel.
Jag har börjat prata med andra som också medvetet tagit avstånd ifrån att reproducera sig och det känns också väldigt bra. Att inte känna sig ensam och hämta stöd i andras upplevelser är stärkande.

Lägg nu dessutom till att jag precis fyllt 30 och att folk runtomkring mig har frågat om 30-årskrisen infunnit sig. Jag har tänkt på den där siffran lite.
För det första trodde jag inte att jag skulle hinna bli 30. För det andra har jag avsagt mig livsmodellen många lever efter med en (och endast en) partner som en köper boende tillsammans med, gifter sig med, skaffar barn med osv etc.
Det är inte för mig. Och jag vet om det. Och det är absolut ingenting jag sörjer.
Varför skulle jag då ha noja över att bli äldre? Jag har noja över att ca 18% av svenska folket tyckte att det var bra att välja in fascister i svenska riksdagen. DET har jag noja över.

Det är ett statement

Statement Festival på Bananpiren 2018

VILKEN FANTASTISK GREJ. Vilken fantastisk första festivalupplevelse! Inget annat kommer att mäta sig med det här och jag vill ha mer. Ge mig tillbaka känslan av att stå i ett folkhav med nävarna knutna i luften framför en scen med så jävla närvarande artister. Wow.

Ethical sluthood

Angående att ta ansvar för sina egna känslor i en relation, att veta vad en vill ha och behöver i en relation, eller att över huvud taget behöva ha en relation för att anses 'hel':

"We believe/.../ that the fundamental sexual unit is one person; adding more people to that unit may be intimate, fun, and companionable but does not complete anybody. The only thing in this world that you can control is yourself - your own reactions, desires, and behaviors. Thus, a fundamental step in ethical sluthood is to bring your locus of control into yourself, to recognize the difference between your 'stuff' and other people's; when you do this, you become able to complete yourself - that's why we call this 'integrity.'" 

- Dossie Easton och Janet W.Hardy, The Ethical Slut, sid 25

Sätta p för sex

Preventivmedel har snuvat mig på så jävla mycket sex.
Och andra saker en kan komma på när en ligger vaken mitt i natten.
Att stoppa kroppen full av hormoner för att förhindra graviditet stängde i stort sett ner min sexlust totalt. Att sen få det tillbaka vid nästan 30 års ålder känns nästan som ett hån.
Att de väntar så jävla länge med att lägga mer ansvar på personer med kuk och skapa p-piller även för dem pga eventuella negativa biverkningar (som vi med livmoder ALLTID haft) känns som ett dubbelt hån.
Humörsvängningar, oregelbundna blödningar, depression, viktuppgång och minskad sexlust är bara de minsta biverkningarna för oss liksom. Ökad risk för cancer och blodproppar känns ju som goda anledningar att hitta bättre lösningar även för oss.

Ett par koppar mens

Så. Nu äntligen har jag tagit mig i kragen och köpt menskopp. Självklart lagom till att jag fattade att det är på gång... såklart. Jag blev självklart lättad när MonthlyCup skickade beställningen samma dag som jag gjorde den. LadyCup fick jag vänta några dagar på. Men eftersom mensen inte behagade komma förrän flera dagar efter det så hade jag två olika koppar att testa.
   Jag började med MonthlyCup eftersom den var lite mindre i storleken och jag tänkte att det skulle bli enklare att vänja sig in vid. Första natten var krånglig. Efter första dagen älskade jag min MonthlyCup. Efter andra dagen var jag fullkomligt eld och lågor; MonthlyCup är det bästa som hänt mig! VARFÖR har jag inte testat det här innan?! Jag känner mig betydligt fräschare när det inte ligger en massa blod på en bomullsbit och göder bakterier som ligger och luktar illa mellan benen på mig. Och tampong har jag ju aldrig kunnat använda såattdet...
   Jag testade min LadyCup också och kunde konstatera att den inte satt lika skönt eller hade samma greppvänlighet som min MonthlyCup. Den är å andra sidan lite större än MonthlyCup (en storlek större) och jag kommer nog att använda den under de dagar så det är mer flöde. Ska bara klippa ner den lille pinnen som skaver.
   För varje kommande mens kommer jag att spara lite pengar och massor på naturen. Häftigt.

Ung och steriliserad

   Jag hittade den här på YouTube och blev nyfiken på andras tankar och resonemang kring sterilisering och valet att välja bort.

   Jag inser ju att jag inte är ensam om att tänka som jag gör och personerna i den här dokumentären är bevis nog för det.    Blev fruktansvärt provocerad av att det finns människor som anser sig bättre lämpade att ta beslut över någon annans fortplantningsförmåga pga en inlärd tanke om att "alla vill reproducera sig" och att sterilisering är ett så "stort beslut att ta så ung". Jag kan berätta något annat som är ett jävligt stort beslut: att skaffa barn.    Det finns andra som på allvar tycker att en "förstör" ett fullt funktionellt organ genom sterilisering. Nej, jag förstör inte min kropp - jag lagar min själ.    Jag får fortfarande panik när jag tänker på att min kropp skulle användas för att skapa ett annat liv som jag sedan skulle hållas ansvarig för. Livet ut. Med alla mina brister i arv. Jag blir fortfarande obekväm runt märkbart gravida människor och små barn. Så nej, jag är inte ett dugg lämplig som förälder.

Alla Hjärtans Dag

Jana Brike - "Be Your Own Valentine"(oil painting)

Stolta kroppar

Jag har börjat bli omåttligt provocerad när människor hyllar (och hyllas för) sina normsnygga kroppar. Som att det är en revolutionär handling att visa upp en kropp som ser ut som (eller är väldigt nära) kropparna i reklamen, och samtidigt aldrig nämna kroppen som aldrig syns eller snarare aldrig får synas.
   Jag vet att det är småaktigt, men det gör mig så trött och irriterad för samtidigt på Instagram ser jag dagligen hatet mot tjocka kroppsaktivister. Och kan Linnéa fucking Claeson sluta använda tjock som synonym till mindre värd/hatad/ful/annat negativt laddat när hon "modigt" skriver om hur hon ibland känner av skönhetshetsen??! Hon kan sluta vara modig vad mig anbelangar.
   För vissa kroppar censureras mer än andra. Vissa kroppar diskrimineras och döms ut. Förväntas vara tacksamma när de ändå anses knullbara "trots" att de inte ser ut som normen. Och det är tamejfan inte kroppar som ser ut som Linnéa Claesons som ses ned på.

Jag vill bara existera i min kropp. Är det verkligen så mycket begärt?

Fest

Så jag ska tydligen på festival i sommar.
Köpte precis biljett till Statement Festival.
Det blir min första riktiga musikfestival. Hur gör en?

Rrrrrr....! (ärrrrrr...!)

   Det enda som syns efter steriliseringen nu är ett litet streck på magen. Det är allt. Det lilla ärret jag har i naveln syns inte om en inte i stort sett dyker ner i naveln och kollar efter det. (Vad jag upplevt hittills så är det inte så vanligt att stöta på naveldykare i vardagen.)

   Vet en inte redan om att jag är sterilisead så skulle en aldrig kunna gissa vad ärren kommer ifrån. Det skulle ju kunna vara precis vad som helst. (Ett gäng gamla irriterade hårsäckar till exempel. Jag har ju ett par stycken.)
   Jag slits mellan att vilja prata om det massor till att inte vilja nämna det alls om ingen direkt frågar. Vi pratar alldeles för lite om alternativ familjebildning eller valet att inte bilda familj. Det gnager lite.

Ute bland folk

När en tänker att en ska utöka garderoben under den alltid rådande rean men får panik av att andra människor med samma tanke tränger sig in i ens personal space och effektivt blockar flyktvägar. Jag tror minsann att det får bli internetshopping för min del i fortsättningen.